Orkade inte stå emot längre

Det har tjatats ett tag att det är dax för sommafrilla. Och ja, till slut orkade jag inte stå emot längre. Så det var bara till att plocka fram rakapparaten och klippa två trollungar, som blev busungar.

Älskar er, Theo och Noah, till månen och tillbaka. Nu och för alltid.

Noah spekulerar

En morgon på väg till dagis frågar Noah mig "Mamma hur ser det ut på ditt jobb?" Så jag lovade honom att jag skulle ta en bild och visa honom på eftermiddagen när jag hämtat dom. Tilläggas bör att jag plockade bort det värsta som låg utspritt över hela skrivbordet innan jag tog kortet. När vi kommer hem visar jag honom bilden (nedan) och hans första kommentar blir "Jag tycker faktiskt att du kunde städat lite innan"..... Mm vad ska man säga, du skulle vara med en kaotisk dag : ) Puss på dig Noah, jag ska ta med dig till verkligheten en dag. Det är inte så "hemskt" som det tydligen ser ut.

Egen tid

En helg i maj lämnade vi två glada och lyckliga barn för övernattning hos mormor och morfar. Vi åkte norrut mot vår vackra huvudstad. Helt själva, bara vi, Björn och jag. Stockholm är något av vår stad, här har vi väldigt många fina och roliga minnen. Vädergudarna var med oss och vi möttes av underbar vår. Vi tog en fika på väg upp till Mariaberget. Det är en av Stockholms mest underbara platser, en oas mitt i storstan. Tycker verkligen att ni ska besöka det om ni har möjlighet. Sen checkade vi in på Hotel Crystel Plaza och så givetvis blev det en tur på stan med lite shopping. Det blev också en öl eller två i godan ro på utserveringarna. Tänk er att bara få sitta och titta på folk, njuta och prata i lugn och ro.

Framåt kvällen var middagen bokad på Teatergrillen. Åh vilket ställe, helt underbar mat och vilket vin. Lite dessert och så ett besök av Anders Timell. Framåt småtimmarna hade vi bestämt träff med Björns farbrors familj. De hade överraskat honom med en resa till Stockholm för att fira hans 50-årsdag och var på Hamburger Börs och kollade på Magnus Uggla show. När showen var slut väntade vi utanför och det var en minst sagt överraskade Micke som undrade va fan vi gjorde där. Vi tog sällskap och fortsatten natten på en uteservering i Kungsträdgården, med en massa goda drinkar. Klockan var, ja jag vet faktiskt inte, men den var mycket innan det var dax att sova. Vilken kväll.

Så blev det morgon, vilket innebär hotellfrukost. Mmm det är lyx. Sen var det fortsatt shopping i ett par timmar innan det var time att bege sig mot helgens egentliga höjdpunkt. Mot Friends Arena och konsert med Bruce Springsteen. Tror inte jag behöver säga mer. Det var magiskt, vilken upplevelse, rakt in i hjärtat. Det var bara vi och knappt 57.000 till. Kan säga att det var den bästa konserten jag har varit på och den kommer jag bära med mig länge.

Vilken helg. Man älskar sina barn över allt annat. Men ibland behöver man en paus och bara få vara vi.  Tack för barnvakten, jag vet att vi inte var särskilt saknade, dom hade fullt upp med andra saker än att tänka på oss. Tack för att vi fick möjligheten att ladda våra batterier.

Något att se fram emot

Det är långt kvar jag vet. Men jag drömmer mig bort och snart om typ 209 dagar drar vi, tillsammans med bästaste Familjen Engdahl, till Dubai.......UNDERBART att få längta en hel höst och vinter. En sporre som behövs i vardagen.

En bit på väg

En liten sammanfattning har det blivit. Jag har fått lusten tillbaka att vara här inne. Men nu blir det inte mer för idag tror jag. Jag fortsätter en annan dag. Nu ska jag gå och pussa min familj gonatt. Ta hand om er där ute. Var rädda om varandra.

Årets första åk

Behöver nog inte säga mer. Glada lyckliga killar var det när fyrhjulingen kom ut från vinterförvaringen. Och givetvis blev det ett premiäråk. Hjälm och ryggskydd på, sen var det fullt flås.

I väntan på...

...timmerbilen hos morfar. Varje gång timmerbilen kommer är det helt hysteriskt kaos hos våra barn. Då om nån gång har dom bråttom att bli färdiga och komma iväg. Lyckan är total när man får åka med, upp och ner tills allt är avlastat.