lördag 27 oktober 2012

Segern är vår!!!!

Jag tror inte jag behöver säga nåt mer. Fan va bra vi är Gustav! Vilket teamwork.

söndag 21 oktober 2012

Ledig helg utan måsten

Helgen har passerat förbi. En helg utan några måsten.

I lördags förmiddag hade vi finaste Zigge här på besök en stund. Theo förklarade för mig att vi måste lära oss bebisspråket för Zigge kan ju inte prata som vi gör. Tro mig Theo jag har kunskap av det där bebisspråket, man måste bara tolka det olika från barn till barn. Det var en trött liten Zigge som vi lämnade tillbaka till hans mamma och pappa efter ett par timmar. Dagen fortsatte med lite plock i trädgården, förråd och garage. Kvällen bjöd på hemmagjorda hamburgare med klyftpotatis, massa goda grönsaker och såser. Och så avslutades den i soffan med filmen Johan Falk - De 107 patrioterna.

Idag sken solen och det blev en underbar höstdag, precis sådana här dagar skulle hela hösten bestå av. Tänk så mycket gladare man blir är när det regnar och ruskar i veckor. Hur som helst. Idag togs båten upp, skurades och städades för vinterförvaring. Plocket ute fortsatte. Och så tog vi en cykeltur till min mormor och hälsade på. Så det har varit en helt underbar helg, men ack vad trött jag är. Känns som att jag skulle kunna sova i evighet. Men så är hösten, tur att vi får sova en timma längre nästa helg när vi ställer om klockan till vintertid.

Nu laddar vi för ny arbetsvecka, redan veckan 43 det innebär att julen närmar sig, underbart. Vi var på Blomsterlandet i eftermiddag och där hade dom börjat plocka fram julen. Då säger Noah: Mamma, jag tror jag börjar bli lite hungrig på julen. Gullunge, jag kan bara hålla med (undrar vem han har ärvt det ifrån hihi??)


fredag 19 oktober 2012

Fredagsmys

Färska räkor, rökta räkor med tillbehör och så givetvis en flaska Morberg. Trevlig fredag kära vänner.

lördag 13 oktober 2012

Veckan som gått

Vad hände då denna vecka innan den blev kaotisk i torsdags. Jodå, full fart har det varit som vanligt. Måndag och onsdag var jag på Bemanningsakademi utbildning på jobbet. Det var långa dagar (07-17.30) men väldigt lärorika och tänkvärda. Nu ska detta arbetas med och så är det fortsättning på utbildningen i november. Även tisdagen blev långdag med utbildning för våra medarbetare och så två möten på eftermiddagen. Tack bästa familj som ställer upp och hämtar våra barn på dagis när det kör ihop sig.

Fick förra fredagen veta att förvaltningen förlängt mitt jobb till 31/12 2013, tjohoo. Underbart. Måste ju vara ett tecken att man gör gott ifrån sig. Har så förbaskat roligt på jobbet, trivs som aldrig förr. Dagarna bara försvinner, det är måndag - fredag hela tiden. Ibland behöver man stanna upp och reflektera. Får man verkligen ha det så här bra? Nypa sig i armen för att fatta, att jaaa Therese det får man.

Sen blev det torsdag och den rullade på som vanligt fram till lunch, sen blev den kaotisk. Det som hände sen vet ni ju. Och nu är det lördag kväll och vi tillbringar helgen med att vila. Men har varit iväg på kalas med Theo idag, ska lägga upp några kort sen. Noah och Björn fick stanna hemma och ta det lugnt. Det går framåt och han blir lite piggare hela tiden. Men det tar nog tid innan skrapsåren läker.

Nu ska vi kolla film Liza Marklunds "Den röda vargen". Tjingeling!

Underbar choklad

Idag kom mannen hem med underbar belgisk choklad, enbart till mig, som jag nu ska äta upp. 
Det är livskvalitet. Älskar dig!

Hemma igen

Det har varit jobbiga timmar sista dygnet. Men vi är hemma i vår trygga borg igen. Med en medtagen, mörbultad kille. Kommer nog ta ett par dagar innan han är tillbaka i sitt gamla vanliga jag. Frustrationen är stor för honom för att han inte kommer ihåg. Han säger inget själv, men jag ser på honom hur han försöker komma ihåg när vi pratar om det.

Den maktlöshet man känner när ens barn är sjuka och man inte kan hjälpa dem är fruktansvärd. Och detta var en otäck upplevelse. Mycket har jag sett i mitt jobb och kunnat hantera. Men när det kommer till mina nära och kära blir det så mycket mer annorlunda. Just att närminnet försvann, att höra honom fråga samma sak flera gånger inom loppet av ett par minuter. När kirurgen kom och skulle fixa munnen/näsan på honom. Usch, det gjorde så ont i mitt mamma hjärta, att sitta bredvid. Jag hade gjort vad som helst för att ta den smärtan och göra det åt honom. Och genom allt detta så sitter/ligger han helt stilla och finner sig i alltihop. Till viss del apatisk och oberörd. Det fanns inget sammanhang för honom att han var på sjukhus, smärtan och chocken, för han minns ju inget av det. Blicken i dina ögon, den är någon annanstans men jag hoppas att den hittar tillbaka snart.

Åh min älskade unge, jag hoppas att du snart kommer till ditt rätta jag. Vi älskar dig så mycket och kommer finnas och hjälpa dig på bästa sätt vi kan igenom detta. Jag vet att du inte tycker om oss när vi måste byta dessa plåster och tvätta såren. Men samtidigt vet du att vi måste.

Man får sig en tankeställare, hur fort livet kan vända. Hur skört allting är. Fan jag måste skärpa mig och ta till vara på livet här och nu. Imorgon kan det vara försent. Till våra familjer och vänner, tack för all omtanke och för all hjälp vi har fått de senaste dagarna. Vi älskar er över allt annat.



torsdag 11 oktober 2012

Olyckan slår till

Får idag samtal från dagis att Noah har ramlat handlöst ner i asfalten och att han är inte riktigt sig själv. Björn åker och hämtar honom och efter en stund ringer han och säger, vi måste åka till akuten. Så jag möter upp på akuten. Det jag möter är en väldigt apatisk kille som har skrapat upp ansikte, knä och för att inte tala om hans mun. Det var millimeter från att tänderna hade gått igenom läppen. Och så på utsidan har han skrapsår. Tack och lov så sitter tänderna kvar. Värst av allt är att hans närminne är borta, han kommer inte ihåg nuet. Han frågar samma fråga om och om igen. Detta är riktigt otäckt. Efter ett varv på akuten så blev vi inlagda på barnavdelningen för observation. Och här är vi nu. Theo hämtades på akuten av mormor och där får han sova inatt. Så fortsättning följer.

söndag 7 oktober 2012

När alla ska...

...vara med och välja lördagsgodiset, ja då blir det ganska fullt i påsen. Men gott var det och vi åt faktiskt inte upp allt : ) utan vi kan få lite söndagsmys oxå.