Olyckan slår till

Får idag samtal från dagis att Noah har ramlat handlöst ner i asfalten och att han är inte riktigt sig själv. Björn åker och hämtar honom och efter en stund ringer han och säger, vi måste åka till akuten. Så jag möter upp på akuten. Det jag möter är en väldigt apatisk kille som har skrapat upp ansikte, knä och för att inte tala om hans mun. Det var millimeter från att tänderna hade gått igenom läppen. Och så på utsidan har han skrapsår. Tack och lov så sitter tänderna kvar. Värst av allt är att hans närminne är borta, han kommer inte ihåg nuet. Han frågar samma fråga om och om igen. Detta är riktigt otäckt. Efter ett varv på akuten så blev vi inlagda på barnavdelningen för observation. Och här är vi nu. Theo hämtades på akuten av mormor och där får han sova inatt. Så fortsättning följer.