När personer i ens omgivning drabbas av traumatiska händelser och det inte finns så många alternativ, än att livet kommer ta slut. Blir jag så fruktansvärt berörd. Jag kommer på mig själv, hur bra jag har det. Men att jag är så dålig på att njuta av nuet. Man får sig en näsbränna, det kunde lika gärna drabba oss. Fan va livet är orättvist. Det har varit en lång vecka, i ovisshet. Många stunder har jag varit väldigt ofokuserad, på en helt annan planet. Tankspridd.
Till er alla som läser detta. Ta vara på livet. Tala om för dem du älskar att du älskar dem. Imorgon kan det vara försent.
Till de berörda vill jag säga att ni finns i mina tankar hela tiden. Det finns inga svar, bara en stor svår fråga: VARFÖR? Ta hand om varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar