Något att se fram emot

Det är långt kvar jag vet. Men jag drömmer mig bort och snart om typ 209 dagar drar vi, tillsammans med bästaste Familjen Engdahl, till Dubai.......UNDERBART att få längta en hel höst och vinter. En sporre som behövs i vardagen.

En bit på väg

En liten sammanfattning har det blivit. Jag har fått lusten tillbaka att vara här inne. Men nu blir det inte mer för idag tror jag. Jag fortsätter en annan dag. Nu ska jag gå och pussa min familj gonatt. Ta hand om er där ute. Var rädda om varandra.

Årets första åk

Behöver nog inte säga mer. Glada lyckliga killar var det när fyrhjulingen kom ut från vinterförvaringen. Och givetvis blev det ett premiäråk. Hjälm och ryggskydd på, sen var det fullt flås.

I väntan på...

...timmerbilen hos morfar. Varje gång timmerbilen kommer är det helt hysteriskt kaos hos våra barn. Då om nån gång har dom bråttom att bli färdiga och komma iväg. Lyckan är total när man får åka med, upp och ner tills allt är avlastat.

Utflykt

Våren kom och vi fick en spontan idé att vi gör en Ölandsutflykt. En tur till Ottenby fågelstation och Långe Jan. Vi gick upp i fyren och Öland visade sig från sin vackra sida. Helt vindstilla och bleke. Och givetvis blev det ett besök på Gårdby Café och Lanthandel, underbart ställe. Öland är ett ställe som vi oftast håller oss i från sommartid på grund av alla turister och köer. Men nu passade vi på innan säsongen drar igång.

Sakta men säkert...

...så kom våren till oss. Men det tog tid. Theo han tröttnade och började ösa bort snön från vår trädgård. Och jag kan bara hålla med, vi gjorde allt för att den skulle försvinna.

Theo i Snickeboa

En dag i snickarverkstan på dagis säger Theo till sin fröken Sanna: "Jag vill nog göra en uggla". Sagt och gjort, så kom han hem med en uggla. Den pryder nu vårt vardagsrum, ett riktigt konstverk.

Bryt ihop och kom igen...

Det har varit en lång vinter. Den har hos oss kantats av tråkiga och jobbiga saker. Plötsligt kommer verkligheten ikapp och det känns som att någon sparkar undan benen på en. En käftsmäll och du kommer på att livet kan ta slut så fort. Jag har varken haft orken eller lusten att vara här inne och skriva.

Sen blev det en evig väntan på att dagen d ska komma. En oro som gror, fast du visar den inte. Att lämna den man älskar mest (förutom våra barn) till en operation är fruktansvärt. Man försöker hålla skenet uppe, stöttar och håller om. Sen är det dax. Ännu mer väntan, sedan mer väntan på ett samtal som inte kommer i tid. Man hinner tänka så många dumma/konstiga saker i ett sånt här läge. Sånt som "det händer aldrig oss" men tänk om. Här har du inte tid att bli arg, förbannad eller bitter. Nä, du håller skenet upp för du har andra hemma att ta hand om, att finnas till för. Telefonen börjar ringa, den ena efter den andra, har du hört något?... Här är mitt sammanbrott ganska nära. Jag slutar att svara i telefonen en stund, för jag orkar inte ta alla andras undran framför min egna. Det blir liksom bryt ihop och kom igen.

Sen kommer det där samtalet, tårar börjar rinna nedför mina kinder. Det är inte många ord han kan/orkar säga, men jag får veta att han är vid liv. Och att det har gått bra. De hade hittat mer än de trott från början, men läkarna är nöjda. Här startar nu en lång väg tillbaka, som kommer att beprövas med tålamod på många sätt. Du har kommit en lång bit och jag är övertygad om att du kommer ta dig hela vägen.

Jag älskar dig Björn, av hela mitt hjärta. Vi har tagit oss igenom ännu en prövning här i livet. Som i slutändan kommer göra oss ännu starkare. Vi har lärt oss att bättre ta vara på livet. Leva i nuet.

Bättre sent än aldrig

Det är ett tag sen, men vad gör det. Tanken med bloggen var, och är, att ha den för att kunna se tillbaka på "vad vi gjorde då". Sen om den kan roa någon annan för en stund så är det nöjet på min sida.

Theo fick sitt efterlängtade 4-årskalas med sina kompisar på Leo´s Lekland. Det riktigt lös i ögonen på honom. Så stolt. Det var full rulle från början till slutet. Tack alla som kom och förgyllde hans dag.

Bilden är lånad av Linda Jonssons blogg Trädgårdsliv