Minipåskliljor

Ett tecken på att våren närmar sig är när dom börjar sälja små söta påskliljor i affärerna. Var på Blomsterlandet häromdagen och köpte denna vackra skapelse som nu pryder vårt köksbord.

Barnarbete eller?

Är det detta som kallas för barnarbete? Eller är det att lära sina barn att hjälpa till hemma?





Skämt å sido. Så här snabb är han, den lille killen. Obevakad i ett ögonblick och vips, titta vad jag kan mamma. Eller kanske, undrar hur länge jag hinner stå här innan mamma kommer. Min lilla gosekille.

Cykelfest...

Inbjudan till årets cykelfest har kommit. Åh va skoj. Förra året kunde vi inte var med för den lördagen döptes Theo. Men i år ska vi cykla. Detta är en upplevelse som heter duga. Ni som inte vet vad detta innebär så ska jag försöka förklara. Man cyklar runt och äter hos folk, förrätt, varmrätt och efterrätt. En av dessa rätter tillagar du och din partner. Exempel: Klockan 15.00 på festdagen sprättar vi upp det första kuvertet och följer anvisningarna. Vi cyklar iväg och anländer till förrätten som serveras 16.30. Under förrätten öppnar värdparet ännu ett brev som berättar var alla ska cyklar och äta varmrätten. I detta exemplet står det att vi ska cyklar hem och bjuda på varmrätt, medan de andra två paren ska åt andra håll. Vi cyklar hem, där vi kl 18.15 möter två nya par som vi ska bjuda på varmrätt. Efter vi ätit öppnar vi nästa kuvert som talar om var vi ska äta dessert. Upp på cyklarna och iväg till desserten som serveras 20.30. Där öppnar värdparet det sista kuvertet som avslöjar vär den STORA festen äger rum. Klockan 22.00 dyker vi upp vid festlokalen där vi sätter på dansskorna och partajar tills det ljusnar.

Detta är skitroligt. Man får träffa nya människor och människor man i sin vildaste fantasi inte skulle hälsa på annars. Så självklart ska vi anmäla oss redan nu. Och fixa barnvakt. Putsa upp cyklarna och med spänning vänta på breven som vi inte får öppna förräns festdagen.

Sköna söndag

Söndagen började med dans för Noah igen, har varit uppehåll för sportlovet i 2 veckor. Han var så nöjd när han fick svänga sina spralliga ben igen. Och när timmen var slut så undrade han vilken dag det var dans igen :) Inte helt lätt att förstå att det är en hel vecka tills nästa gång.

Eftermiddagen spenderade vi med våra grannar Mårten, Jessica och Elise. Vi begav oss till Ljungnäs och grillade korv i solskenet. Underbart skönt var det och vips så hade vi suttit där i två timmar och inte gjort någonting. Noah tyckte det var lite konstigt att badbryggan låg där och så var det is runt om. Många tankar i hans redan fullspäckade huvud. Sen blev det tiotusenkronors frågan om varför det var så på kvällen. Inatt blir det jobb. Så sov ni som får.

Det är ingen vanlig dag....

...för det är Alvas födelsedag, hurra hurra hurra. I lördags firade vi kusin Alvas 4-årsdag. God mat och så jordgubbstårta förstås. Massor med fina presenter fick hon. Tack för ett toppenkalas.

Antal besökare

Nu ska vi se om jag kan lyckas få igång räknaren för antal besökare. Har inte riktigt hunnit göra det klart. Och sen så ska jag skriva färdigt inlägget om förra veckan.

Theo´s Hänt i veckan

Usch och fy vilken vecka det här varit. Theo har varit sjuk. Och då menar jag jättesjuk, min lille kille. Måndagen var hyffsad, lite hosta, rossel, slem och feber och jaja tänkte jag ännu en förkylning. Ringde till barnmottagningen och bad om nya recept med astmamedicin till honom. På tisdagsmorgonen när jag kom hem från jobbet ringde jag VC och fick sen tid 14.30 där fick han inhalera ventolin, hade dålig syresättning (endast 83%) fick penicillin mot luftrörskatarr och öroninflammation. Men vi blev remitterade till barnakuten då dom inte fick upp syresättningen mer än till 87%. Väl på akuten så blev det full fart. Mer ventolin inhalerades, betapredtabletter svaldes och prover togs. De röda öronen berodde på febern och inte någon öroninflammation, så penicillinet la vi ner. Framåt kvällen var syresättningen uppe på 97% och de var nöjda med detta pga astman. På nåder fick vi åka hem, doktortn var i valet och kvalet men vi hade ju inte så långt om vi behövde åka in igen.

Väl hemma igen somnade Theo gott, sov bra ända fram till lite efter 04. Sen började han hosta då och då. Men det var inte förräns straxt efter 05 som jag vaknade av att han kippade efter andan. Upp, ge mediciner, lätta dunkningar i ryggen. Sitta upp och sova. Man provar allt i förhoppning att det ska hjälpa. Men inget hjälpte riktigt, det blev bara stundtals bättre. Så ännu en resa till barnakuten en tidig kall morgon. Där var det massor med folk men som tur var prioriterades vi lite pga att det var andningen som var problemet. Mera mediciner, slangar hit och dit, en ledsen liten kille, med krokodiltårar. Min lille bebis som aldrig säger något annars. Noah blev lite skeptisk till vad som hände. Men visste att doktorn skulle hjälpa Theo att andas lite bättre. TImmarna gick, förmiddagen försvann, eftermiddagen kom och Theo var som en trasdocka. Han orkade inte kämpa emot längre utan bara sov och sov och sov. Hans värden och andning blev bättre och vi skulle snart få åka hem. Med mera mediciner. Trötta och medtagna så kom vi hem, Theo somnade. Noah och jag likaså. I hopp om en bättre morgondag.

Nu väntar medicinering var tredje timma och så ytterligare inhalering morgon, middag och kväll. Febernedsättande. Mutor med dryck och andra söta saker.