Minnesbild

Här är två bilder som Theo fick med sig hem från sjukhuset. Detta är alltså två olika vinklar på hans vänstra armbåge som är ihop spikad. Vi har nu avklarat två veckor med gips och ska klara två till innan spikarna tas bort. Hans stora problem just nu är hur han ska kunna öppna sina julklappar. Ja vilket världsligt problem. Att han brutit armen är väl ingenting, men julklapparna. Efter sista röntgen på ortopeden nu i veckan så byttes det till blått gips istället för det fina röda. Men så länge min tappre kille är nöjd, så är jag nöjd.

Lucia

Förra veckan bjöds det givetvis på Luciatåg. Först tidigt i ottan för Noah och hans dagiskompisar på Björnen. Senare på kvällen var det Theo´s tur. Däremellan hann jag med ett på jobbet också. Det är en fröjd att höra alla dessa barn sjunga alla fina julsånger man själv lärde sig när man var liten. Och när man får egna barn och får uppleva dessa stunder på nytt så blir man helt varm i hjärtat. Underbaringar är vad ni är.

 

Vi har fått ett "uppdrag"...

.... att förvalta genom livets krokiga väg. Det är för oss en ära att kunna betitla oss som en del i fadderskapet vid Zigges namngivning. Ett uppdrag att ta på största allvar. Vi ska lära dig allt bus vi kan. Se dig växa upp i livet och längs resans gång få uppleva många fina minnen och ge dig ett och annat gott råd. Vår förhoppning är att ge dig massor med kärlek, omtanke och respekt som i sin tur kan ge dig en trygghet att du alltid kan komma med dina tankar och "bekymmer" vad det än gäller. I vårt hem står alltid dörren öppen. Vi ska göra vårt allra bästa för att förvalta vårt uppdrag som vi har åtagit oss.

Här är han, världens bästa Zigge Ozzie Engdahl

12-12-12

Stort GRATTIS till Robban & Linda på er stora dag. All lycka till er. Tack för att vi fick vara en del av den.

Nyopererad kille

Det var en lång väntan innan dom ringde från intensiven och uppvaket för att meddela att jag fick komma upp till Theo igen. Och det var en medtagen trött kille som fortfarande sov djupt när jag kom. Men vilken lycka att få se och pussa på honom igen. Att sövningen och narkosen hade gått bra, narkosläkarna berättade att dom var väldigt nöjda. Att de läkemedel som dom fick använda hade fungerat jättebra. Och framförallt att ortopederna hade lyckats "laga" hans arm. Sakta men säkert vaknade han till liv. Ett par jobbiga timmar på uppvaket väntade. Det är ju vissa rutinsaker som man ska klara av att göra efter en sövning innan man får flyttas tillbaka till avdelningen igen.

Nere på barnavdelningen fick han äntligen dricka igen, snabbt drack han 3 glas med saft. Och efter samtal med en av ortopederna som var med på operationen, skrevs vi ut och fick äntligen åka hem. Med restriktioner om hur han skulle medicineras med smärtstillande. Information om kommande veckor med gips och återbesökstider. Nu ska vi bara försöka hålla honom i skinnet. Det är inte helt enkelt att förklara för en 3-åring (snart 4) vad man ska och inte ska göra när man har brutit armen. Denna fina julröda paketen fick han med sig på armen hem. Och efter omständigheterna så mår han hyfsat bra.

  

Ett stort TACK och många

Pussar och kramar till er alla där ute, för all värme och omtanke Theo har fått de senaste dagarna.

Har lämnat ifrån mig en dyr skatt

Theo är nu sövd och ska opereras. Jag fick vara med tills han somnat och just nu sitter jag i sjukhuscafeterian och väntar. Att lämna honom där är nog bland det jävligaste jag varit med om. Vill ju vara där jag oxå. Men han är i goda händer med massor av specialister och överläkare som bevakar honom. Men mammahjärtat skriker av oro. Väntan är väldigt lång och sjukhuscafeterian är ingen höjdare. Men men det kunde ha varit värre.

Theo checkar in...

...på akuten. Fick i eftermiddags ett samtal från dagis. Theo hade rankat, fått en kompis över sig och hans arm ser inte bra ut. Så avsluta jobbet lite kvickt och köra hem k halkan. Ringa 1177 för att slippa vårdcentralen och istället åka direkt till akuten. Undersökningar och sen röntgen slutade med en armbåge bruten på två ställen. Så nu är han tillfälligt gipsad och vi är inlagda på barnavdelningen. Imorgon bitti väntar operation och sen ny gipsning. Känns inte helt ok då han inte tål vanliga narkosmedel. Men det kommer vara två narkosläkare och två narkossköterskor med, som övervakar honom under hela operationen. På grund av detta gjordes inte operationen ikväll då det bara fanns en narkosläkare på plats. Så nu ska jag försöka få någon timmes sömn, vilket inte är så lätt. Många tankar som snurrar i mitt huvud. Han är min hjälte idag, har varit superduktig när han plågats av smärta genom varje undersökning. Älskade Theo, livet är ett äventyr med dig, från första stund.