Theo är nu sövd och ska opereras. Jag fick vara med tills han somnat och just nu sitter jag i sjukhuscafeterian och väntar. Att lämna honom där är nog bland det jävligaste jag varit med om. Vill ju vara där jag oxå. Men han är i goda händer med massor av specialister och överläkare som bevakar honom. Men mammahjärtat skriker av oro. Väntan är väldigt lång och sjukhuscafeterian är ingen höjdare. Men men det kunde ha varit värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar