Lever fortfarande. Men det har varit lite tyst här. Mycket jobb och lite fritid känns det som. Tycker att jag har vant mig vid att vara "normal". Stiga upp på morgonen och sova på kvällarna. Men samtidigt känner jag en saknad till mina nätter. Har snart gått 1 månad sen jag hoppade på detta tåget och det är jätteroligt. Helt ärligt, riktigt jäkla roligt. Detta passar mig perfekt.
Samtidigt har det varit så mycket sista tiden. Det är mycket som händer och som ska in i hjärnkontoret. Skulle nog behövt formatera om "hjärndisken". Ska bli skönt när första ronden på schemafronten är gjord och det lugnar ner sig lite. För just nu är jag trött. Riktigt trött. Alla rycker och sliter, man ska vara här och där, helst samtidigt. Det ringer och mailas dagarna i ända. Ena utbildningen efter den andra. Men jag ska inte klaga, jag vet. Det finns många med mig som skulle vilja ha detta jobbet. Och där känner jag mig stolt. Detta var inget jobb jag själv sökte. Det var någon/några som tyckte, att detta jobbet ska du ha. Jag är inte van vid att få så mycket ros och positiv respons för något man gör. Man får verkligen härlig uppbackning och snart ska jag stå på egna ben, utan mentorer bredvid mig. Men dom kommer finnas bakom mig hela tiden för råd och stöd. Så nu kastar jag mig ut nästa vecka och hoppas att jag överlever denna första schemaperiod som ska godkännas då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar