En trött liten kille

Det är jobbigt att vara på dagis hela långa dagen. Så när man kommer hem vid 17-tiden gäller det att skynda på med att laga mat och äta. Idag blev resultatet så här.....då hade vi varit hemma knappt en halvtimme. Så det vag bara att ta på pyjamas och stoppa honom i sängen. Gonatt min skatt : )

Movietime

Igår (läs fredag) hade vi fått till en bio date med mamma och pappa Jonsson. Inga barn som hann bli sjuka och barnvakt hann vi lösa med kort varsel. Alltså bästa förutsättningarna när det kommer en sån här spontan idé. Vad det blev för film? Jo det blev "En gång i Phuket". Man skulle kort kunna kalla den en modernare variant av Sällskapsresan. Många roliga skratt blev det, en helt klart sevärd film. Tack Linda och Gustav för att vi fick umgås med er i tysthet under 1 timme och 45 minuter. I vår småbarns vardag är det så värdefullt att få lite kvalitetstid med några som vet precis hur man har det. Vi ses snart igen. Om inte annat så ska ju Noah och Theo ta med sig Melle och Ludde till Lattjo Land och leka. För nu hade ju deras mammor och pappor fått umgås en stund. Då skulle dom minsann ordna till det för dom oxå.

Årets enda...

... semla har ätits idag. Dom är inte min favorit direkt, men man får ju offra sig en gång om året. Barnens faster Sandra kom på spontan besök och fick sig en semla hon oxå.

Det händer så fort

Veckorna går så fort. Fan ibland känns det som om livet går på autopilot. Ibland som om det kör förbi en. Usch man hinner inte med. Någonstans måste man stanna upp och reflektera. Ta vara på livet.

Veckan som gick innbar heltidsjobb som alltid plus ett par timmar till. En dags studiebesök i Nässjö Kommun, mycket intressant, massor kloka idéer. Sen skulle nästa schemaperiod vara färdig. Vägledning för nya Team som ska in i projektet. Och så ett nattmöte för en personalgrupp. Så blev det äntligen fredag, välkommen helg. Mamma och pappa hämtade trollungarna på dagis så fick dom lite tidigare helg. Då kunde jag åka och handla på Citygross med alla andra människor som tänkt samma sak denna fredageftermiddag. Du behöver inte ha någon brådska sa mamma, så jag tog en runda in på Modehuset också. Innan jag begav mig hemåt.

Helgen innefattade ännu ett kalas för Theo, så nu är han färdigfirad. Han är så nöjd, stor kille nu som han säger. Nu är 3/4 av familjens födelsedagar gjorda, bara jag kvar och det dröjer till sommarens soliga dagar. Kvällen fortsatte med Mellomys och tacos med de bästa vänner som finns i världen. Tack underbara ni!

Sen var olyckan framme. Björn gick ut med Dukto, kom in och gick ut igen. Tänkte inte först på det, tänkte att han skulle väl göra något. Tog en stund innan han kom in, när han öppnar dörren ropar han på mig. Då skulle han bara ut och slänga soporna när han gick ut igen. Skulle hoppa ner dem eftersom tunnan var så full, efter alla kalasen vi har avverkat nu på två veckor. Varpå i denna ishalka som råder, tunnan på två röda försvinner under fötterna på honom och han faller bakåt och slår i huvudet i backen. Rätt ner i de tjocka träslipersen som vi har längs med infarten. Tack vare att han hade mössa gick det inte hål, vågar inte tänka på hur det kunde ha sett ut. Försöker prata med honom, men han svamlar mest, ingen balans, blixtar för ögonen, kan inte gå om inte någon håller i honom. Smärta i nacke och rygg. Ringer till 1177 samtidigt som jag försöker hålla koll på honom som sitter i hallen. Då hör jag dunsen. Fan fan fan tänker jag. Efter 35 minuter som nummer 4 i kö till 1177, skiter jag i dom och lägger på. Mamma och pappa kommer för att passa trollen som sover gott. In till akuten, tjurigaste kärringen i luckan som börjar ifrågasätta varför jag inte ringt.....bla bla bla. Förklarar för henne, då säger hon tänk om du hade behövt en ambulans. Rapp i käften som man är säger jag till henne "Då hade jag väl för fan inte ringt 1177 och för det andra hade den ju inte kommit ändå, utan man hade fått dö på kuppen". Gå en charmkurs för fan. Sen väntade ett par timmar på akuten, massor med kontroller, CT-röntgen, blodprover, sköterskor och doktorer till höger och vänster. Vid 03.30 begav jag mig ensam hemåt i natten. Björnen fick stanna kvar för observation. Fick hämta hem honom nu på söndagseftermiddagen. Älskar dig, världens bästa Björn. Är så glad att du är hel, lite mörbultning och hjärnskakning får man ta. Det kunde har blivit så mycket värre. Så full rulle har det varit, men nu väntar sängen på mig, har ett par timmar att ta igen. Imorgon väntar en ny lång arbetsvecka på mig. Ta hand om er där ute, livet kan vända så jäklar fort. Ta vara på det, det går inte i repris!

Idag är ingen vanlig dag...

...nä det är ingen vanlig dag. För det är Theo´s födelsedag.
Hurra Hurra Hurra!

Idag 12 februari 2009, klockan 13.16 kom vårt lilla mirakel till världen! 

Grattis på 3-årsdagen älskade Theo!

Frisörbesök

Efter många baciller och sjukdomar var det dax för att bege sig på frisörbesök. Lagom halvtrötta och slitna killar. Ny frisör blev det, då vår gamla tyvärr har flyttat. Men det blev ett kanonresultat. Här är våra prinsar.

Före - långhårigt och inte många muntra miner

Efter - snaggat med snygg röd och orange färg

Innan snön kom...

I födelsedagspresent fick Noah en ny hjälm till fyrhjulingen. Den andra hade blivit lite för liten. Men ack va glad lillebror blev som fick ta över den. Vi var ju tvungna att ut och provköra lite. Dagen efter kom snön. Men det var två nöjda killar som fick stilla sitt motorbehov för en stund. Och som nu vill ha vår så att de kan ut igen. Det var lite knöligt med alla skydd som ska på när man har vinterkläder. Snowracer och pulka i all ära, men det finns ju inga motorer på.

 NOAH

 THEO - som numer kör själv

Födelsedagstårtor

Vi har ju avverkat ett par födelsedagar i familjen på kort tid nu. Först ut var Noah, sen Björn och nu var det Theo´s tur. Har ju inte hunnit visa deras fina tårtor. Helt underbara mästerverk från Stensö Hembageri. Tack än en gång Sebastian Melin för att ni förgyllt våra barns födelsedagar med de finaste tårtor som finns.

Noah´s önskan var att få en Blixten McQueen tårta.

Theo önskade sig sin favorit, Bärgarn

Snön faller...

...och jag med den. Ännu en rysk snökanoner kom ikväll med lite bister blåst. Usch va kallt det var ute. Så nu ska jag sova lite och se om man behöver skotta lite underbar snö imorgon bitti innan man ska åka till jobbet.

Ha det gott alla ni där ute i världen. Gonatt!

Sjukstugan kom tillbaka...

...med dunder och brak. Denna gången hade den maginfluensan med sig. Natten måndag till tisdag vaknar först Noah och senare framåt småtimmarna även Theo. Usch och fy och blä. Värsta sjukdomen av alla. Stackars små prinsar, men det ordnade till sig frampå förmiddan. Tvättmaskinen gick på högvarv. Så efter en kräkfri dag gick vi ut och lekte lite i snön. Och så smaskade vi på lite mellis, korv med bröd. Själv har jag kämpat emot kräkbacillerna. Vill inte, vill inte, vill inte. Än så länge har det gått bra. Nu vill vi vara friska och njuta av livet tack.

Bister kyla

Det blir ett kort inlägg det här. För ibland säger en bild mer än tusen ord. Jag säger bara "fy fan va kallt det är ute".

Jag ser det snöa

Kung Bore har börjat samarbeta med ryssarna. Och skickat hit en snökanonen från Ryssland. Fasen va det snöar. Kung Bore jag tycker faktiskt att du slösar med dina resurser, ta tillbaka snökanonen. Den skulle ha kommit i december. Nu kan det faktiskt kvitta. Men som vanligt lyssnar du inte på vad vi tycker. Och barnen blir glada, så det är väl bara att le och gilla läget.

Tillbax till verkligheten

Vi klarade kalaset i lördags. Noah var mer än nöjd efter att har härjat runt på Leo´s Lekland med sina polare. Tusen tack för jättefina presenter. Ska lägga upp lite kort så småningom. När vi kom hem var det liksom rätt in i sängen och vila en stund. I måndags var det dax att börja jobba igen, efter mer än en vecka hemma. Det gick hyffsat. Jag var så jäkla trött på kvällen att jag visste inte var jag skulle ta vägen, kunde ju inte gå och lägga mig vid sju direkt. Men det blev en tidigare kväll än vanligt, för att få massor med sömn och ny energi.

Imorgon torsdag är vi lediga. Då väntar det sjukhusbesök på barnmottagningen för både Noah och Theo. Och så kommer äntligen mamma och pappa hem, efter 4 veckor i Thailand. Dom är så efterlängtade och hämtas med med lycka på tågstationen. Om nu tåget går som det ska. Det ska ju komma in massor med snö inatt och SJ vet vi ju alla hur bra dom är när något "händer" med spåret.....NOT. Jaja bara dom kommer hem på nåt sätt så är jag nöjd. Nu ska jag gå och lägga mig och soooova.

På fredag vankas det jobb igen och på lördag ska vi ha kalas för Theo som fyller 3 år den 12:e. Sen blir det ännu ett kalas för honom nästa lördag. Annars är allt lugnt, vardagen har kommit tillbaka. Och nu vill vi inte vara mer sjuka på ett bra tag.