Veckan som gick innbar heltidsjobb som alltid plus ett par timmar till. En dags studiebesök i Nässjö Kommun, mycket intressant, massor kloka idéer. Sen skulle nästa schemaperiod vara färdig. Vägledning för nya Team som ska in i projektet. Och så ett nattmöte för en personalgrupp. Så blev det äntligen fredag, välkommen helg. Mamma och pappa hämtade trollungarna på dagis så fick dom lite tidigare helg. Då kunde jag åka och handla på Citygross med alla andra människor som tänkt samma sak denna fredageftermiddag. Du behöver inte ha någon brådska sa mamma, så jag tog en runda in på Modehuset också. Innan jag begav mig hemåt.
Helgen innefattade ännu ett kalas för Theo, så nu är han färdigfirad. Han är så nöjd, stor kille nu som han säger. Nu är 3/4 av familjens födelsedagar gjorda, bara jag kvar och det dröjer till sommarens soliga dagar. Kvällen fortsatte med Mellomys och tacos med de bästa vänner som finns i världen. Tack underbara ni!
Sen var olyckan framme. Björn gick ut med Dukto, kom in och gick ut igen. Tänkte inte först på det, tänkte att han skulle väl göra något. Tog en stund innan han kom in, när han öppnar dörren ropar han på mig. Då skulle han bara ut och slänga soporna när han gick ut igen. Skulle hoppa ner dem eftersom tunnan var så full, efter alla kalasen vi har avverkat nu på två veckor. Varpå i denna ishalka som råder, tunnan på två röda försvinner under fötterna på honom och han faller bakåt och slår i huvudet i backen. Rätt ner i de tjocka träslipersen som vi har längs med infarten. Tack vare att han hade mössa gick det inte hål, vågar inte tänka på hur det kunde ha sett ut. Försöker prata med honom, men han svamlar mest, ingen balans, blixtar för ögonen, kan inte gå om inte någon håller i honom. Smärta i nacke och rygg. Ringer till 1177 samtidigt som jag försöker hålla koll på honom som sitter i hallen. Då hör jag dunsen. Fan fan fan tänker jag. Efter 35 minuter som nummer 4 i kö till 1177, skiter jag i dom och lägger på. Mamma och pappa kommer för att passa trollen som sover gott. In till akuten, tjurigaste kärringen i luckan som börjar ifrågasätta varför jag inte ringt.....bla bla bla. Förklarar för henne, då säger hon tänk om du hade behövt en ambulans. Rapp i käften som man är säger jag till henne "Då hade jag väl för fan inte ringt 1177 och för det andra hade den ju inte kommit ändå, utan man hade fått dö på kuppen". Gå en charmkurs för fan. Sen väntade ett par timmar på akuten, massor med kontroller, CT-röntgen, blodprover, sköterskor och doktorer till höger och vänster. Vid 03.30 begav jag mig ensam hemåt i natten. Björnen fick stanna kvar för observation. Fick hämta hem honom nu på söndagseftermiddagen. Älskar dig, världens bästa Björn. Är så glad att du är hel, lite mörbultning och hjärnskakning får man ta. Det kunde har blivit så mycket värre. Så full rulle har det varit, men nu väntar sängen på mig, har ett par timmar att ta igen. Imorgon väntar en ny lång arbetsvecka på mig. Ta hand om er där ute, livet kan vända så jäklar fort. Ta vara på det, det går inte i repris!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar