Theo har börjat på dagis

Den 3:e maj började våran lille trollunge på dagis. Inskolning i två veckor, men han är ju så gott som inskolad där redan. Han kommer gå på samma avdelning som Noah ett par månader, sen flyttas Noah till avdelningen med 4-åringar. Så Theo har ju varit på dagis nästan varje dag och lämnat och hämtat storebror. Han bara traskade rätt in första dagen och tyckte det var toppen att han fick leka med alla leksakerna. Gulleplutt.

Efter första veckan lyckades han bli smittad med första dagisbacillusken, ögoninflammation. Så mitt i inskolningen fick det blir vård av sjuk Theo hemma i stället. Han var helt förstörd när jag lämnade Noah och han inte fick vara på dagis. Ett gott tecken är det ju ändå. Men med lite mediciner så tog vi kål på den bacillen och vi andra i familjen klarade oss.

Egentligen var det tänkt att han skulle börjat i slutet på augusti. Men förra året föddes så många barn i Rockneby, att dom inte vet var dom ska göra av alla som ska in på dagis. Så lite egoistiskt av hans mamma och pappa var det att låta honom börja nu. Han fick komma till samma dagisgård som Noah, sen byter man ju avdelning ju äldre man blir. Att slippa åka till två olika ställen när man ska lämna/hämta dom. Han känner sig hemma o trygg här.

Nu har det gått en månad, han har varit sjuk och hemma mycket, men han älskar sitt dagis. Och sina kompisar. Underbart att känna, men varje dag blir han världen lyckligast unge när mamma och pappa kommer och ska hämta honom. Han blir så till sig att han inte vet var han ska ta vägen, stampar på samma ställe. Noah däremot vill aldrig med hem, utan honom får man jaga.

Uppdatering....

...av dom senaste veckorna. Detta skulle kunna ta en evighet att berätta och troligtvis sluta i en roman. Men jag ska försöka göra det kortfattat.

Theo, min lille prins. Han har varit sjuk, mycket sjuk och väldigt länge. Men han är på bättringsvägen och förhoppningsvis har doktorerna hittat rätt. Och snart kan vi få ett slut på detta. Att han sen tidigare har förkylningsastma gör inte livet lättare för honom. Dom senaste två veckorna har bestått av väldigt mycket feber, gråt, mamma mamma, ingen matlust, knappt någon vätska (inte ens välling funkar), massor med mediciner. Medicinerna är värst, flytande är dom och det är liggande tvångshållning för att få i dom. Det gör ont i mammahjärtat, känns nästan som övergrepp att hålla i honom så. Men huvudsaken är att dom hjälper honom. Nu ska han blir frisk! Och få njuta av sommaren.

Noah, den stora prinsen. Han är billig vissa dagar, till och med bortskänkes ibland. Nä inte riktigt, men nästan. Trots, trots och mera trots. Tror att jag ska bli galen stundtals (som om jag inte redan är det). Han vet så väl vad han får och inte får göra, hur han ska reta upp sin mamma och pappa på snabbaste sätt. Nu när Theo har varit sjuk, har han blivit lite undanskuffad (inte ordagrant, men fått lite mindre uppmärksamhet då). Och för det får man lite dåligt samvete, han behöver oxå sin tid. Som tur är har han fått vara hos morfar på vedbacken och grejat många dagar.

Dukto, vår fyrbente lurviga goding. Han har ju sen tidigare haft sår på hornhinnan i ena ögat. Det har blivit bättre, men medicineras fortfarande. Och så har han klippkort på återbesök på Läckeby Djursjukhus. Men han är tapper vår gamle hund, så länge det finns småbarn i huset och mat tappas (eller matas direkt i munnen på honom) kommer han att finnas med oss.

Mördarsniglarna i trädgården har det inte heller så lätt, dom häller vi skållhett vatten på. Eller är vi riktigt elaka och saltar dom, ibland klipps dom itu med sax. Visste ni förresten att dom kan "skrika"? Det kan dom om man är tillräckligt grym. Hatar dom äckliga varelserna, förstör alldeles för mycket för att överleva i min trädgård.

Vi andra familjemedlemmar, Björn och jag, är det som vanligt. Det är bara att hänga med och ta nya tag. Sömn har varit en bristvara senaste tiden men nu är den här igen. Underbart att sova hela nätterna.

ÄNTLIGEN!!!

Kom den efterlängtade solen och värmen. Hoppas att den får stanna nu, läääänge. Man blir mycket piggare och gladare när man stiger upp och solen skiner från klarblå himmel. Då är livet härligt.

Världens lyckligaste Noah

Somliga vet att pappan i vårt hus för ett tag sen kom hem med en "stor" överraskning till våra pojkar. Men det är bara en som kan bruka den, än så länge tack o lov. Har lovat i tid och evighet att lägga upp bilder här på detta ögonblick. Och nu har jag äntligen fått tummen ur...

Pappan kommer hem med en stor stor låda. Undra vad det kan vara i den?.....


....och när det går upp för Noah vad det faktiskt är, så är lyckan total vill jag lova. Nu ska den bara monteras ihop oxå. Tänk om dom kunde skynda på lite :)


Hjälm är ett måste om man ska köra fyrhjuling, ryggskyddet oxå.


Har man solen i ögonen, kan man ha dom här oxå


Äntligen! Så är den färdig.....




...nu ska här köras. Jag ska villigt erkänna att jag inte trodde Noah skulle fixa att köra själv. Men ack vad jag bedrog mig, han är ju en naturbegåvning...






Så nu har ännu en grej flyttat in i vårt garage, och det är ju inte bilen förstås. Den står fortfarande på garageuppfarten.

Svar på tal

Noah dras fortfarande med sin "dumma" hosta. Idag på dagis så säger en fröken till honom för femtielfte gången:
-Noah, håll för munnen när du hostar.
Och då svarar min kloka son henne:
-Varför då? Det blir ju inte bättre för det!
Och där står fröken, mållös som vanligt när Noah kvickt har öppnat munnen.

Dom skulle säkert kunna skriva en hel bok om hans upptåg och kommentarer på dagis.

Meningen med livet...

...är det här. Älskar er gränslöst!


Detta kortet togs när vi har hos fotografen för ett par månader sedan.

Jag ska, jag ska, jag ska...

uppdatera bloggen. Vi har då haft lite datorhaveri här hemma. Den bärbara kraschade i ordets bemärkelse. Och sitta vid den stora dumburken har man inte riktigt tid till med två vildar i huset. Men nu ska jag ta mig i kragen JAG LOVAR! Det har hänt massor sen sist. Ska bara föra över lite kort till den här apparaten oxå, så ska ni få se. Vänta ni bara....