Har precis tittat på gårdagens dokumentär från SVT "Barn med cancer". Jag började titta igår, men jag förmådde inte att titta klart. Den gick rakt in i mitt hjärta. Det är en jävla sjukdom, vem den än drabbar. Kan ingen bara ta och ta bort den för alltid, jaja jag vet att det inte funkar så. Det är inte normalt att ens barn dör före en själv. Man får sig en knuff i ryggen. Man känner sig usel som tjatar och gnatar på sina barn när man sett detta. Man ska vara så förbaskat tacksam för att man har dom, här och nu. Som mamma älskar man sina barn villkorslöst, för alltid. Så sluta nu ta allt för givet, livet kan fort vändas upp och ner. Lev idag, imorgon kan det vara försent.
Vill bara tillägga att det är inte rätt att någon går ifrån oss för tidigt i denna sjukdom, det gäller inte bara barnen. Vi har i vår närhet dom som lämnat oss alldeles för tidigt, jag vet att dom finns nån annanstans och vakar över oss. Men jag hade så mycket hellre haft dom här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar