Invigning och föräldramöte

Igår var det då dax för Noah att flytta till sin nybyggda fina förskola. Han var helt lyrisk på morgonen. Inga problem att stiga upp då inte. Nya förskolan ligger uppe bredvid rätta skolan och detta är stort för en femåring. Och då menar jag STORT. Nu får man leka bland de stora barnen. Så nu på morgonarna lämnar jag min lille kille (som inte är så liten längre) på fritids, där dom är en stund för att sen gå över till förskolan. Lunchen äts i skolmatsalen tillsammans med de andra skolbarnen. Shit, vart tog dom åren vägen. Han trivs och tycker detta är super. Theo är inte lika positiv till detta. När han började dagis hade han tryggheten i sin storebror. Till en början var dom på samma avdelning och sen flyttade Noah upp till grannavdelningen. Och då kunde dom ses på gården nån gång under dagen. Men han fanns ändå där. Så igår var separationen ett faktum. Nu är dom åtskilda på två helt olika ställen. Han sa inget Theo men det märktes på honom när jag lämnade honom, att han tyckte detta var jobbigt. Lite av hans trygghet var borta. Men det ordnade sig, han hade haft en bra dag med sina kompisar.
Vid hämtningen igår var det lite invigningsfest för barnen och deras familjer. Det bjöds på läsk, salta pinnar och feststämningen var på topp. Jättemysigt. Noah hade haft en toppendag och pratade i ett om allt som hade gjorts. Alla nya leksaker dom fått, alla nya intryck och rutiner.

Idag var det föräldramöte och rundvandring i de nya lokalerna för oss. Underbart stort och fräscht. Mycket ljus och luftiga utrymmen. Här kommer dom få det toppen och naturligt slussas in i skolans värld.

Theo frågade mig idag på morgonen:
-Mamma när får jag flytta till den nya förskolan?
- När du fyllt 5 år, svarar jag.
- Vet du? Det är ju skitlänge.
- Ja, jag vet.
- Först måste jag fylla fyra då och sen fem.
- Ja precis, sen får du flytta.
- Det är skitlänge!
Ja det må va hänt att det är länge älskade unge, men kan du inte bara vara liten ett tag till. Tiden går så fort och tids nog hamnar du där.

Fredagsmys

Veckorna går så fruktansvärt fort. Det är bara måndag - fredag. Förstår inte var dagarna tar vägen. Kan det kanske vara så enkelt att man trivs med livet.

Igår var det då fredag igen. Fullt ös på jobbet hela dagen. Mötte mina killar i stan för att Noah skulle få köpa present till Mollys kalas på söndag. Dom var ju lediga igår och hade varit i Emmaboda och hälsat på farfar. Efter shoppingen drog vi hemåt. Familjen Engdahl & Lennartsson kom på en sån här härlig spontan grill kväll. Härligt att se er igen. Saknaden är ett faktum när vi inte setts på ett tag. Ni betyder så otroligt mycket för oss.

Vi provade Per Morbergs bag in box vin "Pers Lilla Röda". Det var lika underbart gott som de andra tre vinerna han gjort. Helt underbart gott

Ta vara på livet

Jag sitter och läser på en väns blogg, Två änglar i mitt liv...och en i himlen där hon har länkat till texten nedan. När jag läser denna texten tar det inte många meningar innan jag gråter. Så mycket känslor, så många tankar. Hur orkar man? Var hittar man kraften att ta sig igenom och sen vidare efteråt? Jag får mig tankeställare på tankeställare - Fan Therese ta vara på ditt liv. Njut av livet här och nu. Tala om för din närhet hur mycket du uppskattar och älskar dem. Hur mycket dom betyder för dig. Jag säger varje kväll till mina barn vid läggdax att jag älskar dom. Ibland är dom först med att säga "mamma jag älskar dig". Frågan är om man verkligen förstår hur mycket man älskar sina barn?

Jag blir så arg, att livet kan vara så orättvisst. När det gäller våra barn, det finaste vi har, finns det ingen rättvisa. Barn är så oskuldsfulla, dom ska ha hela livet framför sig. Tyvärr är ju livet inte förutsägbart, man vet inte vad som hända skall. Och tur är väl det. Till alla er därute som förlorat någon alldeles för tidigt, en förälder, ett barn, ett syskon, en kompis. Till er vill jag ge en stor bamsekram. Till er i min närhet ska jag bli bättre på att tala om hur mycket ni betyder för mig.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.115826-sebbe-visste-att-han-snart-skulle-do?ref=fb

Jag måste säga en sak till. Efter att ha jobbat många år i vården, har jag sett/upplevt många människors väg mot den sista vilan. Vi möter döden på många olika sätt. Och i mitt jobb så har jag många gånger fått uppleva döden som något fint och värdigt. Känslan när någon är redo, när man ser människor släppa taget. Men när det kommer till barn och människor som vi vet att dom lämnar oss alldeles för tidigt. Då gör det så jävla ont och man finner ingen mening/rättvisa med livet.

Lördagkväll

Bakar pizza och dricker "Highway to hell" ACDC rödvin. Värt att smaka kära vänner. Hoppas att ni får en fortsatt trevlig lördag.

Jag är inte bitter...

... nä då. Jag är bara jävligt hatisk mot...

...som just nu förpestar vår tillvaro natt som dag.

Och att bråka med statliga företag är ju helt jävla meningslöst. Alla skyller på alla, ingen vill ta ansvar. Jag har alltid älskat vårat hus, vår omgivning. Men tack vare er har tanken slagit mig att bo någon annanstans. Fan ta er, kan ni inte bara ta era jävla tåg och fara åt pipan.

Jag skriver här för att få avreagera mig lite, det är alltid skönt.

Men just nu är vår tillvaro under all kritik. Det körs tunga makadamtåg dagtid (första kommer vid 06.15) för att restaurera spåren söderut. Dessa har en ljudnivå på 101 dB fullastade. Nattetid mellan 22.30-05.30 byter dom räls 20 meter från våra hus, med stora maskiner motorsågar och fan vet allt. Just för att spåren inte klarar av denna tunga trafik. Och så här ska dom hålla på varje natt i en veckas tid. Jag kan säga att vi är rätt möra nu. Ska försöka hitta lite energi att ta mig in här och skriva lite positivare snart. Men just nu fokuserar vi på att "överleva" denna kamp/strid mot staten. Att vi ska sköta våra jobb skiter dom fullständigt i. Våra barn vågar inte gå ut. Dom vaknar om nätter och gråter för nu kommer det "dumma tåget". Nu är det dax att vi får någon sorts kompensation för att ni jävlas med oss dagligen.

Just nu hatar jag er på trafikverkets avdelning "Järnväg"

Jag ska aldrig mer åka tåg (fast det vet jag ju att jag kommer göra någon gång i framtiden)!!!