Igår var jag och barnen och satte blommor på vår älskade Åkes grav. Han ligger på en av de mysigaste kyrkogårdarna, Skogskyrkogården. När vi står där vid stenen kommer Noah i vanlig ordning med sina funderingar:
Noah: Mamma var är lådan då?
Jag: Ja, men det vet du ju. Vi var ju här när vi satte ner den.
Noah: Smart att dom har lagt en sten på. Då kan ju ingen ta honom.
Noah: Snälla Åke, kan du inte bara komma tillbaka. Vi saknar dig.
Jag: Det funkar inte riktigt så. Han finns ju tyvärr inte mer. Han är i himlen nu.
Noah: Ja jag vet, vi vinkade ju till honom när vi åkte i flygplanet. Jag sa ju till honom att akta sig så vi inte skulle köra på änglarna.
Efter en stund:
Noah: Mamma nästa gång vi åker hit, kan vi inte ta med lite fika då?
Jag: Eeh, jaha, Varför då?
Noah: Det är så fridfullt här.
Jag: Vet du vad fridfullt betyder?
Noah: Ja att man vill ha lugn och ro, så vi får nog lämna Theo hemma.
Jag: Ja vi får se, kanske.
Noah: Vi kan ju sitta på bänken där. Jag tror Åke skulle ha gillat det.
Jag: Ja det tror jag med.
Noah: Mmm en kanelbulle tror jag han skulle vilja ha.
Vad ska man säga. Han är klok den ungen. Och jag kan bara hålla med, jag tror oxå att Åke skulle vilja ha en kanelbulle. Vi saknar dig så mycket. Känns fortfarande så overkligt att du inte finns hos oss mer. Livet är så jävla orättvist.
2 kommentarer:
Smartare unge har jag inte träffat =) Fått alla dina bra gener;) Han är bara för söt! Ge båda dina små troll var sin stor kram från lillkusinen :)
Vi saknar er.
Han funderar/tänker lite för mycket ibland. Trollen hälsar tillbaka. Vi saknar er massor. Nu har "livet" lugnat ner sig lite och vi hoppas på att få vara friska. Kommer snart och hälsar på. Bamsekramar.
Skicka en kommentar