Hur stor är sannolikheten???

Ikväll när vi sitter ute på campingen, jag kommer precis tillbaka från duschen. Jag möter en kille som jag känner igen, men tänker att nä va skulle han göra här. Kommer tillbaka till Björn och säger "Jag mötte en kille, han var så jädra lik NN som bor hemma i Rockneby". Jag måste gå en sväng på campingen för att kolla läget. Och jo då mycket riktigt. Två husvagnsrader längre bort bor dom. Lite komiskt är det att möta ännu en barnfamilj hemifrån Rockneby på en camping i Eskilstuna. Det visade sig att dom var här på SM i Skytte. Ja, tänk vad världen är liten ibland. Nu önskar vi er all lycka i morgon på sista skjutdagen.

Vackra Valdemarsvik

Detta är ett paradis på jorden. Här finns det lugn och ro (om man nu inte tar med migränattacken). Noah älskar detta stället, att få klättra på bergen/klipporna och kasta sten i havet. Nu hade dom även fått till massor med fina lekplatser runt om på campingen. Det som är fascinerande på denna camping är de husvagnar som är året-runt-campare. En del av dessa har de fått lyfta upp på klipphällar med kran, ja svårt att beskriva men det är verkligen fräckt.




Måste tillägga att vi fick en plats där det tidigare bott en säsongscampare. En riktig psycoplats att ta sig in på, om ni frågar mig. Många av oss hade gett upp innan vi ens försökt. Jag lovar att här krävdes det precision. Tur att man är gift med en perfektionist i backning med släp. Det var inte många centimeter kvar på varje sida. Damen i husvagnen bredvid, hennes kommentar var "Oj då, det var inte första gången han gjorde det". Det är då man vill säga "Jo, första gången för i år med husvagn". Men det var här jag var däckad i ett par tre timmar, så jag teg och var tyst.

Fikapaus vid Verkebäcksbron

Här kommer lite bilder från första semesterdagen. Fikapaus nedanför Verkebäcksbron. Vilka fina hus, precis intill vattnet. En liten avstickare för att delvis njuta av utsikten men mestadels för att rasta dom som hade spring i benen.

Många som frågar...

...om det blev något kameraköp innan vi drog på semester. Jodå det blev det, och nu fotas det som bara den. Vi besökte och rådfrågade många i vår vänkrets innan vi klippte till. Vi ville ha något man kan "lära sig hantera" när man aldrig haft en systemkamera innan. Det blev en Nikon 3100 och objektivet vet jag faktiskt på rak arm inte vad det hette. Men vi valde ett mellan alternativ till att börja med för att kanske senare köpa till ännu ett objektiv. Nu ska vi fota och lära oss det vi har. Här är vår nya guldklimp....

Man ska ha husvagn...

...Igår gav vi oss iväg på den årliga semestertrippen med Moffa & Mommos husvagn. Hade två förväntansfulla killar som tjatade 1000 gånger "ska vi åka snart". Vårt första etapp var Eköns Camping i Valdemarsvik. En av de vackraste campingar i vårt avlånga land, om ni frågar mig. Vi kom iväg i bra tid. Jag kände en huvudvärk komma smygande. Och senare kom den, med besked. Värsta migränattacken. Som resulterade i huvudvärk från helvetet, två spyor och ett par timmars sömn. Härlig början på en husvagnssemester NOT! Typ bryt i hop och kom igen. Men jag repade mig och kvällen var räddad. Vi klättrade på klipporna och kastade sten i havet. Där skulle vi kunna roa oss i flera timmar. Sen intogs en härligt god middag på campingens restaurang. Sen ännu lite mera lek och bus, innan det var dags att sova lite. Trollen sov verkligen som två små troll. Skönt att sova i husvagn. Efter frukost idag och lite lek och bus, medans pappan packade ihop och kopplade på husvagnen checkade vi ut. Nu sitter vi i bilen på väg till Eskilstuna. Där ska vi husera på Parken Zoo Camping ända fram tills fredag. Bilder kommer inom kort då det är lite svårt att lägga upp dem när man sitter i bilen.

Idag är ingen vanlig dag...

...för det är Håkan födelsedag. Hurra hurra hurra!

Massor med GRATTIS på din 40-årsdag. Tack för en härlig dag igår.

Tävlar hos Agnes

Jag tävlar om 2 biobiljetter till premiären av Bilar 2 hos Agnes!

Inte nu...

... i torsdags kväll när jag skulle ta några kort så åker objektivet på kameran ut och sen är den stendöd. Det bara rasslar lite fint i den när man trycker på Powerknappen. Nej nej nej, inte nu. Det är ju för sjutton inte två år. Där får man för att man köper dyra bra saker.....hmmmm. Hur som idag (läs lördag) är det 40-årspartaj för Håkan och på måndag drar vi på semester. Behöver liksom en kamera NUUUU! Jaja det är bara att köpa ännu en. Så nu blir det systemkamera. Åkte runt halva Kalmar igår, men nu var vi bestämt oss, en Nikon blir det. Ska bara lära mig den på direkten, annars får ni inga kort här på bloggen heller.

En härlig semestertorsdag

Igår var Theo och jag och träffade några från vår Mamma/Barn grupp vi hade när barnen var små. Tiden går och tänk att dom redan är 2 år. Mycket bra initiativ taget av Lina och Zack. Det bjuds på mycket god fika, lek o bus och så lite mammaskvaller.

Igår kväll kom Familjen Melin/Karlsson hit. En idé som kom upp med kort varsel, då vi kom på att vi alla hade semester. Vi slängde ihop en middag och lite efterrätt och hade en trevlig kväll, med mycket god dricka. Barnen lekte som aldrig förr, dom är kreativa när dom själva vill. Satt på altanen när det fina åskovädret drog över/förbi oss. Det blixtrade hejvilt från alla håll. Vackert att titta på men ack så respektingivande. Tack för en härlig semesterkväll mitt i veckan. Det är livskvalitet det.

En riktigt dålig dag

Igår var en riktigt jäkla skitdag. En sån dag som man inte ens ska kliva upp ur sängen på. Hade sovit uruselt med sparkande barnsben här och var på kroppen. Noah och Theo har svårt att låta bli varandra. Ibland räcker det med en blick för att den andra ska lacka ur fullständigt. Våra räddande änglar blev Lasse & Tessan som frågade om Noah ville leka med Alma. Tack och åter tack. Lugnet la sig ett par timmar över det Ekholmska hemmet. För att senare vara totalt som bortblåst. Alltså ibland undrar jag om man kommer ur det här livs levande med bara några extra gråa hårstrån? Eller hur kommer detta sluta? Jag vet ju att det är trots trots och återigen trots. Men dagarna i ända. Hur som blev det verken havsbad eller lek på kvällen här. Det blev middag, vi försökte oss på lite fotbollslir som resulterade i placering på vardera rum framtill det var gonatt. Man känner sig som en hemsk människa, men nånstans måste man ju dra gränsen. Undrar hur resultatet skulle bli om man inte la sig i ett slagsmål mellan killarna? Kanske skulle ge bättre resultat, eller inte. Man lever på hoppet att i morgon blir en bättre dag. Och så var det idag. Det var en bättre dag. Ända tills dom satte sig bredvid varandra i soffan för att kolla "Sommarlovsmorgon" då var det klippt igen. Dom trissar varandra hela tiden, älskade syskonkärlek. Resultatet blev ändå en bättre dag. För ingen av dem ville spendera ännu en dag på sina rum. Så kanske, kanske har nånting fastnat. Hoppet om att i morgon blir en bättre dag lever alltså vidare.

Hittade följande text som stämmer rätt så bra. Men just nu så är det inget av det där gosar/kramas/myser hos oss. Här är det mest bråkar/tjafsar/osams/retas som gäller. Hur som kommer ni alltid finnas vi varandras sida genom livet. Hur jäklig den där syskonkärleken än må vara. Noah och Theo, älskar er över allt annat. Hur vilda ni än är, så är ni alltid mitt allt, och jag kommer alltid göra vad som helst för er (nästan i alla fall). Puss o kram på er mina troll. Se nu till att morgondagen blir lite bättre.

Göteborgsfrämmande

I helgen fick vi Göteborgsfrämmande. Det var Tobias och Jennie som var på turne. Härliga dagar blev det, regnet uteblev. Theo går fortfarande och kollar om Bia, och så har han lärt sig att ropa på enny. Men hon var inte heller kvar. Tack för besöket, kom snart tillbaka. Om inte "huliganerna" avskräckte er för all framtid.

(Inte det bästa kortet kanske, men det var det enda ni fastnade på)

...och Theo kan oxå

När Noah lärde sig att cykla häromdagen syntes avundsjukan hos Theo. Så på med stödhjulen för att se hur han reagerade. Vet ni vad ungen gör??? Jo han sätter upp fötterna på tramporna och cyklar iväg. Snacka om att stå som en fågelholk. Trodde inte att han skulle nå runt med tramporna, men ack vad jag bedrog mig. Nu ska vi bara tjata på honom så att han vet hur man bromsar. Så nu har vi två lyckliga cyklande pojkar. Var man stolt innan, så är jag ännu stoltare nu. Nu förstår jag varför han varit så sur varje gång Noah har tränat på den lilla cykeln, han ville ju oxå. Älskar er mest av allt! Ni är bäst.

I eftermiddags...

...ringde Noah till mormor och undrade om vi inte skulle åka och kolla blåbärsskogen. Sagt och gjort. Theo och Björn fick stanna hemma. Och vilken syn som mötte oss. Det bara kryllade av blåbär. Vart man än vände sig så fanns dom där. Så nu har jag ägnat hela kvällen åt att rensa litervis med härligt goda blåbär. Några hamnade i frysen och några ska vi göra nåt kul med i morgon. Något mumsigt gott får det bli. Och så får vi nog återvända till blåbärsskogen ett par gånger tror jag.

Visst kan Noah cykla

Har haft lite tjatmandat på Noah att han ska lära sig cykla utan stödhjul. Vi tog bort dom i höstas precis innan snön kom, då han precis hade lärt sig. Men det föll i glömska under den långa vinter som var och i våras ville han inte alls längre. Så vi har provat och tränat. Tjatat och gnatat. Vi har varit dumma och elaka, fula och knäppa. Har försökt att förklara att en dag så "bara släpper det" och du kan cykla själv. Men lyssna nejdå, varför. Så jag slutade tjata att vi skulle ut och cykla. Så i söndags bad han om det själv. Och vips så släppte det. Tyvärr så var inte kameran med i det ögonblicket, men minnet finns ju kvar. Han ville så gärna cykla ända ner till mormor o morfar för att visa, så det var bara på med walkingskorna och hänga med. Helt otroligt att han orkade cykla både dit och hem (det är en bit, typ 4-5 km). Så nu har vi tränat från den lilla cykeln till den stora. Och det är en mallig kille som nu dagarna i ända tjatar tillbaka att vi ska ut och cykla. Han har provat nässelsnåren och asfalten, så lite skrapade knän och blåslagna ben har vi åstadkommit den senaste veckan.

Här är den "gamla" trotjänaren som nu ska bli Theo´s.

Och här är den nya ögonstenen som nu används flitigt

Man blir stolt i mammahjärtat när man ser den lycka som lyser i ögonen varje gång han sätter sig på cykeln och inser att han faktiskt kan själv. Bra jobbat Noah! Nu är det Theo´s tur att lära sig, så det är bara till att på med stödhjulen och tjatmandatet igen.

Dagarna flyter på

Har snart avverkat en semestervecka. Dagarna bara rusar förbi känns det som. Det här med att varva ner på semestern med två små barn vet jag inte riktigt om det fungerar. Här är det fullt röj från morgon till kväll. Barnens farfars fru Birgitta har varit här ett par dagar. Vi har haft det toppen trots att en dag regnade bort. Känns som om huliganerna tjatat hål i öronen på henne, Gittan kom, Gittan ska hjälpa....Ja ni vet hur det är. Just då duger inte mamma till nånting. Härliga dagar har vi haft med bus o lek, god mat o dryck och tokiga upptåg. Det finns två troll som saknar henne redan. Theo går runt och frågar Gittan är? Vi ses snart igen.

Igår kväll kom Björn hem och nu väntar semester även för honom. Välkommen till verkligheten! Hoppas på att solen och värmen kommer tillbaka, det blir lite roligare då även om det är skönt att bara vara på regniga dagar.

Läste nåt fint idag

Nasse till Nalle Puh:
- Hur stavar man till kärlek?
Nalle Puh svarar:
- Man stavar inte. Man känner den. ♥♥♥

Idag har det hänt!!!

Jag har bara väntat. Storebror Noah har klippt sin lillebror Theo. Attans ungar. Första dagen på semestern......hur ska detta sluta??? Som tur var så klippte ju frisören bort alla tjusarlockarna för en tid sen, så han var ju kortsnaggad tack och lov. Vet man inte om det så syns det inte. Så nu har vi saxförbud!!!

Idag har bloggens beökare/visningar passerat 5000. Ett stort tack till er som tittar in här. En del vet jag vilka ni är, en del inte. Lite spännande : ) Ta hand om er och titta gärna in igen. Lämna gärna en kommentar.

Jordgubbspaj på begäran

Har fått många önskemål att lägga ut receptet på Jordgubbspajen som brukar bjudas på i det Ekholmska hemmet sommartid. Så här kommer det:

1 liter jordgubbar
3 dl mjöl (av valfri sort vete, durum, graham)
1 dl strösocker
125 gram smör/margarin
potatismjöl

Rensa jordgubbarna och dela i mindre bitar. Lägg i en pajform. Strö över lite strösocker och potatismjöl. Blanda mjöl, socker och margarin i en skål. Blir bäst om du blandar ihop det snabbt med fingrarna. Strö blandningen över jordgubbarna. Grädda i ugnen i 225 grader ca 20 minuter, tills degen blir gyllenbrun. Server med vaniljglass/ vaniljsås eller vispgrädde.

Vi åkte till The Mon

I onsdags eftermiddag tog vi en sväng till Trekanten, rättare sagt till Källtorpsmo. Där blev det massor med lek o bus, gråt o skratt, prat och skvaller. Och givetvis världens godaste kladdkaka. Vi hade med oss inflyttningspresent till Colin, då han fått hem sin pappas fina lekstuga. Caspian lyckades somna mitt i allt tjo och tjim, gråt o skrik. Noah hittade en sån här rolig "hopp- och studsboll" som jag själv hade när jag var liten. Och så rutschkanan var väldigt rolig att åka på, åt alla möjliga håll. Tack för en härlig eftermiddag. Vi ses snart igen!