Igår var en riktigt jäkla skitdag. En sån dag som man inte ens ska kliva upp ur sängen på. Hade sovit uruselt med sparkande barnsben här och var på kroppen. Noah och Theo har svårt att låta bli varandra. Ibland räcker det med en blick för att den andra ska lacka ur fullständigt. Våra räddande änglar blev Lasse & Tessan som frågade om Noah ville leka med Alma. Tack och åter tack. Lugnet la sig ett par timmar över det Ekholmska hemmet. För att senare vara totalt som bortblåst. Alltså ibland undrar jag om man kommer ur det här livs levande med bara några extra gråa hårstrån? Eller hur kommer detta sluta? Jag vet ju att det är trots trots och återigen trots. Men dagarna i ända. Hur som blev det verken havsbad eller lek på kvällen här. Det blev middag, vi försökte oss på lite fotbollslir som resulterade i placering på vardera rum framtill det var gonatt. Man känner sig som en hemsk människa, men nånstans måste man ju dra gränsen. Undrar hur resultatet skulle bli om man inte la sig i ett slagsmål mellan killarna? Kanske skulle ge bättre resultat, eller inte. Man lever på hoppet att i morgon blir en bättre dag. Och så var det idag. Det var en bättre dag. Ända tills dom satte sig bredvid varandra i soffan för att kolla "Sommarlovsmorgon" då var det klippt igen. Dom trissar varandra hela tiden, älskade syskonkärlek. Resultatet blev ändå en bättre dag. För ingen av dem ville spendera ännu en dag på sina rum. Så kanske, kanske har nånting fastnat. Hoppet om att i morgon blir en bättre dag lever alltså vidare.
Hittade följande text som stämmer rätt så bra. Men just nu så är det inget av det där gosar/kramas/myser hos oss. Här är det mest bråkar/tjafsar/osams/retas som gäller. Hur som kommer ni alltid finnas vi varandras sida genom livet. Hur jäklig den där syskonkärleken än må vara. Noah och Theo, älskar er över allt annat. Hur vilda ni än är, så är ni alltid mitt allt, och jag kommer alltid göra vad som helst för er (nästan i alla fall). Puss o kram på er mina troll. Se nu till att morgondagen blir lite bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar