De senaste somrarna har vi tänkt likadant. Detta är nog sista sommaren som Dukto får bada. Han börjar ju bli lite till åren, kan man nog lugnt säga. Han är ju som sagt galen i vatten, gillar det mer än allt annat, förutom pinnar då förstås. Än en gång har han förvånat oss. Han hänger fortfarande med, om än lite stel, så hänger han med. Noah och Theo hade minst sagt lika roligt som Dukto när han simmade ut och hämtade pinnen, simmade in, upp på land och tittade med bedjande ögon, kasta igen då. Självklart hoppas man på en varm sommar, men jag slipper gärna den där tryckande hettan. Just för att kanske få ha med vår femte familjemedlem ett litet tag till. Han går sin egen väg Dukto. När han känner att nu orkar jag inte mer, så går han undan. Och en riktigt dundervarm sommar klarar han inte tror jag.
Det är en jobbig tid som kommer att komma ifatt oss, det är vi väl medvetna om. Men han har lurat oss så många gånger, och så länge han inte lider så kommer han att få vara kvar hos oss. Han är så klok denna hund så jag tror att han kommer ta det beslutet åt oss. En vacker dag så somnar han bara och har skonat oss från att behöva ta steget. Fram tills dess kommer han överösas med massor av gos och kärlek. Så får vi se om vi får fira ett 14-årskalas för honom.
Det är en jobbig tid som kommer att komma ifatt oss, det är vi väl medvetna om. Men han har lurat oss så många gånger, och så länge han inte lider så kommer han att få vara kvar hos oss. Han är så klok denna hund så jag tror att han kommer ta det beslutet åt oss. En vacker dag så somnar han bara och har skonat oss från att behöva ta steget. Fram tills dess kommer han överösas med massor av gos och kärlek. Så får vi se om vi får fira ett 14-årskalas för honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar