Laddar...

...inför Noah's kalas imorgon med sina polare. Som har har väntat och längtat. In i det sista har vi väntat på om han skulle friskna till så pass så att han orkar genomföra detta. Det är ju inte direkt något vilohem Leo's Lekland, utan det kommer ju va fulltvröj från start. Febern är borta och med nöd och näppe har han återhämtat sig. Så nu ser han med spänning fram emot lördagen. Och enligt doktorn var det helt okej, hostan kommer han få dras med länge, men var febern borta och han hade börjat äta igen, så var det helt ok med kalas. Men det är nog en ganska trött Noah vi kommer ha imorgon eftermiddag. Trött men lycklig.

Hotar med att vräka lungorna

Host host, rossel rossel. Fan hostan sitter djupt rotad, knappt att man orkar hosta "djupt" längre. Funderar på att hota mina lungor med vräkning, men det skulle ju ändå inte fungera : ) Jag är trött på att hosta så här. Jag brukar alltid klara mig från den här slemmiga otäcka hostan som låter som att luftvägarna är på väg ut. Men nu sitter den som sjutton. Den vilar aldrig, finns alltid med mig. Men skam den som ger sig. Jag ska vinna, hostan ska förlora i sinom tid. Vet inte hur mycket pengar vi har lagt på mediciner denna veckan, men mycket är det.

Skulle vilja checka ut...

...från den här sjukstugan. Tycker det räcker nu liksom. Det var ingen vanlig förkylning som knackade på dörren. Noah, min älskade hjälte, aldrig har jag sett dig så här, totalt utslagen. Du har varit som en lealös trasdocka sen förra torsdagen. Ingen mat och ingen dricka, slutar aldrig bra. Det har varit en tuff vecka. Alla har försökt locka dig med allt gott man kan tänka sig, men icke. Ingenting har fungerat, inte ens glass. Idag har du äntligten, tack vara guldstjärnor, börjat äta lite. Och då menar jag lite, men det är bättre än inget. Vi vill bort från bacillerna nu och bli friska. Och idag fick jag det bästa friskhetstecknet, ett litet svagt leende och ett skratt. Kämpa på nu min hjälte så ska det nog ordna till sig. Men det är fortfarande 1-2 veckor kvar tills du är helt frisk enligt doktorn. Hostan från hell kommer nog att dröja sig kvar, nu hostar vi inte blod längre i alla fall, men den sitter djupt den där jäkla hostan. Hesheten har nått sin kulmen, rösten är sakta på väg tillbaka, även om den bara väser för tillfället.

Noah´s största bekymmer är att han inte får gå ut och leka i snön. Han vill ju oxå åka pulka och snowracer, busa och leka, men det är det blankt nej till. Vi fick lov att prova, men det tog två minuter och sen var det totalstopp. Luftvägarna klarar inte detta, så vi får snällt stanna inne. Nu satsar vi på att vi ska kunna genomföra Noah´s 5-årskalas för sina kompisar på lördag. Hoppas hoppas att det går vägen. Puss och kram på dig Noah!

Fredagsmys

Theo har fredagsmys med Bus Robban. Mycket nya bus lärs ut som vanligt. Tack för god mat och trevligt sällskap.

Hektisk vecka

Så var det fredag igen. Det har varit en hektisk vecka på jobbet. Utbildning och en ny schemaperiod för 150 personal skulle vara färdig. Men än en gång fick vi till det. Tack Ulrika för härligt samarbete, bästa teamet.

Min underbara förkylning knackade på dörren igen. Och den öppnade dörren och klev in....så nu hostar och snurvlar vi igen. Noah har oxå åkt dit. Kom hem från dagis i onsdags och sa att han hade ont i benen. Tänkte att det är väl växtvärk nu igen, men så var det ju inte. Han har oxå fått sin beskärda del av den här influensan. Ont överallt, jättehög feber, hosta och snurvel. Det gör så ont i mammahjärtat när ens barn är sjuka, man kan ju inte hjälpa dem. Och för dem skulle man göra vad som helst, bara man kunde hjälpa dem. Idag har han varit en runda hos faster Sandra medan jag åkte in till jobbet en snabbis, tack snälla för hjälpen. När vi kom hem så gick han och la sig med sin vinterpälsmössa och halsduken på för att han frös så. Dessutom hade han duntäcke och en fleecefilt. Ändå frös han så att han skakade. Men han somnade och sov i nästan tre timmar. Det är svårt att få i honom mat och dricka. Försöker lura i honom det mesta, men just nu fungerar ingenting. Och jag förstår honom, man är inte hungrig när man är sjuk. Så nu blir det nog en helg hemma i lugn och ro, för att försöka kurera oss.

Arbetsro

För ett tag sen var jag ju sjuk och hemma från jobbet. Att det kan hända så mycket på 4 arbetsdagar som tar en ytterligare ett par dagar att styra upp när man kommer tillbaka. Hur som, här pajade min dator första gången. Ringer it som fixar en ny tills jag kom i måndags morgon. Jobbar på under veckan. I fredags morgon när jag kommer och ska slå på datorn på morgonen....stendöd. Inte ett livstecken, den bara "morrade" lite åt mig när jag tryckte in powerknappen. Fan fan fan. Har inte tid, måste ha datorn. Den kan inte paja mitt i diffkorrigeringen. Har femtitolv samtal och besök varenda dag som jag måste in i ett schemaprogram för att kunna hjälpa dem, för att kunna ge ett svar. Jaja, plockar isär och tar med mig klienten. Åker upp och sätter mig på förvaltningen och jobbar vidare. Lämnar in till it och får sen en ny med mig att koppla in idag på morgonen. Gör så innan jag åker på utbildning på förmiddagen. Under tiden sitter min kompanjon och diffar vidare. Efter ett par timmar får jag ett sms. "Fan nu dog datorn". Ja vad ska man säga, orkar inte med detta. Fasen vad arbetet är sårbart när man är beroende av att apparaturen ska fungera. Hon hittade en annan dator att arbeta vidare med tack och lov.

Får med mig en bärbar dator och en annan skärm för att prova om det är den som kraschar ner hårddisken varje gång. Jaja säger jag, jag ska pröva. Gör det säger it så hörs vi sen. Åker tillbaka till kontoret. Kopplar om på skrivbordet, byter skärm och kontakter och nog fasen fungerar det. Så nu sitter jag med världens hippaste 15" skärm tills imorgon. Känns skitlustigt och inte det mest lättarbetade när man är van vid en 19" för att få upp hela schemabilden. Men sen ringde vår bästa it och säger att han kommer med en ny till mig imorgon. Hoppas nu verkligen att det fungerar, behöver lite arbetsro tack. Har inte tid med att datorerna ska bråka och krabba, det är så mycket annat som gör runt omkring ibland ändå. Det blir så väldigt många Post-it lappar när inte datorerna fungerar : ) Just nu har vi mängdrabatt på dessa.

Delar er sorg

Igår fick jag ett tråkigt samtal. En arbetskamrats mamma hade somnat in. Även om man är förberedd på att det är nära, är man aldrig förberedd när det väl gäller. En helt underbar människa, med envishet och skinn på näsan. Alltid nära till skratt. Innan jul var jag och hälsade på, lämnade en julblomma, pratade och skojade. Detta var sista gången jag träffade henne. Och jag fick så fina minnen med mig. Nu får du sova i ro och återförenas med de dina som väntar på dig på andra sidan.

Theo önskar

Idag var det Theo's tur att önska lördagsmat. Till förrätt ville han ha "rostmacka" som han så fint kallar rostat bröd. Varmrätt var nuggets, pommes, gurka och sås. Efterrätten bestod av Sandwich glass. Underbara menyer dom komponerar i detta huset. Inga storslagna rätter men väldans gott var det. Sen blev det lite mys med chips och lördagsgodis i soffan med Gladiatorerna på tv.

Det nalkas barnkalas

Då födelsedagen är passerad och kalasandet med släkt och vänner är gjort. Så är det nu dax för kalas för Noah och hans kompisar. Vi frågade honom vad han ville göra. Det var många olika bud, men till slut hade han bestämt sig (för ett ganska smidigt alternativ för hans mamma och pappa). Det blir kalas på

Idag säger vi...

... GRATTIS på 38-årsdagen till världens bästa make, pappa och husse!

Vi älskar dig. Puss och kram /Din familj 

För fem år sedan...

...hade vi varit föräldrar i lite drygt ett dygn. En roll som man inte kan föreställa sig vad det innebär. Att ens liv lite "vänds upp och ner". En ny era i livet startar. Vi stod inför en ny prövning som heter duga. Lite skräckblandad förtjusning. Samtidigt är man världens stoltaste människa, kan inte i ord beskriva den känsla man upplever. Trodde aldrig att man kunde älska en människa så mycket som man älskar sina barn.

Här är ett av de första korten som barnmorskan tog på Björn och Noah. Jag låg fortfarande kvar på uppvaket och hade bara fått en liten snabb skymt honom. Men dock hunnit få en "kladdig puss" av vår lille kille. Så Björn fick äran att få bada och klä på honom innan de kom upp till mig.

Så här firade Björn sin 33-årsdag. Jag hade gett upp hoppet lite att Noah skulle få en "egen" födelsedag. Men det fick han och Björnen fick behålla "sin". Här myser dom och läser Aftonbladet.

Detta kort på mig och Noah är taget samma dag som vi fick åka hem från BB. Eftersom jag blev snittad fick jag ligga kvar 3 dagar på BB innan vi fick åka hem. Helst hade dom velat att vi skulle ligga kvar ett par dagar till för att göra ytterligare ett ultraljud på Noah´s hjärta, då jag föddes med hjärtfel. Men jag tjatade mig hem. Tyckte att vi hade ju gjort två stycken efter att han föddes. Flera hade ju gjorts på honom medans han låg i min mage. Så vi fick åka hem och komma på återbesök för att följa upp ultraljuden. Så att han inte hade ärvt mitt hjärtfel. Efter klippkort på Barnmottagning och många möten med underbara läkare konstaterades att han var frisk.

 

Första mötet mellan Dukto och Noah. Björn hade tidigare tagit med sig ett örngott som Noah hade legat på som Dukto fick lukta på. Så när vi kom hem nosade han på Noah en gång och sen gick han och la sig. Klok hund, han kände samma doft som han känt från magen och örngottet och accepterade vår nya familjemedlem.

Samma kväll som vi kom hem välkomnades vi av stormen Per. Kanske inte det mest optimala välkomnandet man kan önska sig. Strömavbrott och full storm utanför dörren. Och där satt vi med en liten bebis, som man inte har full kontroll på. Vad gör man? Hur gör man? Men vad gör man, naturens krafter rår man inte på. Det var mysigt i alla fall.

 

Noah´s bageri

Ikväll när vi kommit hem från dagis och lagat mat och allt det där man ska göra ni vet. Så bakade vi kärleksmumsen/mockarutor som Noah ska ta med sig till dagis imorgon och bjuda på. Och goda som sjutton blev dom.

Jag ser det snöa...

Ja vilket väder. Om detta får ligga kvar tills imorgon skulle det tveklöst va Noah's bästa födelsedagspresent. Enligt honom själv. Jag gillar snö, men inte nu. Den skulle ha kommit för en månad sen. Om den nu ska ner så kan den ju få ligga kvar ett tag för barnens skull. Men det är väl inte så troligt att den stannar, skulle komma regn imorgon natt. Usch då blir det bara halt och jäkligt.

Imorn är ingen vanlig dag...

...för det är Noah´s födelsedag. Hurra hurra hurra! Just i skrivande stund är det snart exakt 5 år sen det var dax att åka till förlossningen. En envis liten rackare som väntat över tiden 11 dagar hade ingen brådska när det väl var dax att komma ut heller. Efter mycket om och men, ångrade han sig "vände tillbaka" och fick komma ut med kejsarsnitt. Klockan 20.00 den 10 januari 2007, 3952 gram och 50 cm lång. Och sen blev livet helt annorlunda. Så älskad från första stund.

En dag gammal på BB, nöjd med tillvaron.

GRATTIS VÅR ÄLSKADE NOAH PÅ 5-ÅRSDAGEN!

Ibland undrar jag vad man gjorde med "all tid" man hade innan man fick barn. Nu rusar tiden förbi, med massor med trots, massor med underbara minnen, tårar och glädje. Hur kunde tiden gå så fort? Minns som igår inskolningen på dagis, första barnkalaset. Ja, listan kan göras hur lång som helst. Men nu är vi här och vår stora prins har hunnit bli 5 år. Älskar dig Noah Boa, till evigheten och tillbaka.

Skickat iväg resenärerna

Idag har vi skickat iväg resenärerna till Thailand. Där väntar en 4 veckors välbehövlig semester på dom (vi är absolut INTE avis på er, eller jo det är vi, massor). Hoppas att ni får en underbar resa, vi saknar er redan. Bara 27 dagar tills ni kommer hem igen.

Atttjo...

...Jag kände det komma smygande. Inte helt förvånad precis eftersom alla andra i familjen har provat på denna underbara förkylning. Dum som man är så försöker man gå till jobbet, men icke. Efter ett möte i måndags så fick jag gå hem. Totalt däckad, genomförkyld, frusen, hes och febrig. Och inte vill det ge med sig heller. Så nu fick man snällt hålla sig hemma hela veckan. Har inte tid med detta, men vad gör man. Så nu är det bara till att kurera sig så gott det går.

Nyårsafton

Vilken under bar kväll och natt det blev. Full av förväntningar. Massor med god mat och dryck och helt underbara vänner att umgås med. Tack för att ni finns och förgyller våra liv med så många minnen.

En partyglad Noah som höll sig vaken till 01.30 Detta kommer nog bli en ny Dynamit Harry med Robban som sällskap. Helnöjd efter kvällens bravader.

Bättre sent än aldrig, kommer här lite bilder från Nyårsfirandet. Vi har ju skojat i flera år att vi ska äta helstekt kalkon, så nu i år var det dax att slå till. Det fick varmrätten bestå utav. En jäkla kalkon på 6,5 kg skulle tillagas vilket tog ungefär hela dagen. Men vad gör det, det blev så jävla bra, jättegott. 

Den fyllde vi med massor av godsaker på morgonen innan den fick åka in i ugnen. Vi knöt ihop den med steksnöre åt både höger och vänster. Sen stektes den på alla håll och kanter innan stektermometern åkte i och vägen till 80 grader började (tog nästan 7 timmar)

k

Slutresultatet med tillbehör. Även om det inte kanske inte är så relevant så åt vi upp 1,5 liter sås. Lite kul var det, det var renskrapat till sista droppen. Utan att skryta så var det en delikat måltid.

 

 

En och annan sån här slank det oxå ner. Gott nytt till alla er där ute!