För fem år sedan...

...hade vi varit föräldrar i lite drygt ett dygn. En roll som man inte kan föreställa sig vad det innebär. Att ens liv lite "vänds upp och ner". En ny era i livet startar. Vi stod inför en ny prövning som heter duga. Lite skräckblandad förtjusning. Samtidigt är man världens stoltaste människa, kan inte i ord beskriva den känsla man upplever. Trodde aldrig att man kunde älska en människa så mycket som man älskar sina barn.

Här är ett av de första korten som barnmorskan tog på Björn och Noah. Jag låg fortfarande kvar på uppvaket och hade bara fått en liten snabb skymt honom. Men dock hunnit få en "kladdig puss" av vår lille kille. Så Björn fick äran att få bada och klä på honom innan de kom upp till mig.

Så här firade Björn sin 33-årsdag. Jag hade gett upp hoppet lite att Noah skulle få en "egen" födelsedag. Men det fick han och Björnen fick behålla "sin". Här myser dom och läser Aftonbladet.

Detta kort på mig och Noah är taget samma dag som vi fick åka hem från BB. Eftersom jag blev snittad fick jag ligga kvar 3 dagar på BB innan vi fick åka hem. Helst hade dom velat att vi skulle ligga kvar ett par dagar till för att göra ytterligare ett ultraljud på Noah´s hjärta, då jag föddes med hjärtfel. Men jag tjatade mig hem. Tyckte att vi hade ju gjort två stycken efter att han föddes. Flera hade ju gjorts på honom medans han låg i min mage. Så vi fick åka hem och komma på återbesök för att följa upp ultraljuden. Så att han inte hade ärvt mitt hjärtfel. Efter klippkort på Barnmottagning och många möten med underbara läkare konstaterades att han var frisk.

 

Första mötet mellan Dukto och Noah. Björn hade tidigare tagit med sig ett örngott som Noah hade legat på som Dukto fick lukta på. Så när vi kom hem nosade han på Noah en gång och sen gick han och la sig. Klok hund, han kände samma doft som han känt från magen och örngottet och accepterade vår nya familjemedlem.

Samma kväll som vi kom hem välkomnades vi av stormen Per. Kanske inte det mest optimala välkomnandet man kan önska sig. Strömavbrott och full storm utanför dörren. Och där satt vi med en liten bebis, som man inte har full kontroll på. Vad gör man? Hur gör man? Men vad gör man, naturens krafter rår man inte på. Det var mysigt i alla fall.