Årets sista dag

Så var det då dax igen. Att tacka för ett gånget år och välkomna ett nytt. Om jag inte hinner in här flera gånger (har lite matlagning att styra med) så vill jag passa på att önska er ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Fruktansvärd träningsvärk

Idag efter jobbet hade jag bestämt tid med Ulrica som är PT på Malkars. Träningsprogrammet skulle göras och så skulle vi prata lite om mina mål och så där. Helt underbar människa som kommer att peppa och stötta mig till 100% för att jag ska nå mina mål. Känns riktigt bra, jag är taggad nu. Dagens träningspass satte sina spår. Jag har nu träningsvärken från helvetet i mina ben. Shit, hon visste verkligen vad hon gjorde. Tur det är fredag imorgon, jag kommer inte kunna röra mig. Så jag ska nog sitta på min stol på jobbet hela dagen och ska jag förflytta mig någonstans, är det nog tur det finns hjul på stolen. Nu ska jag ta mina onda ben och krypa till sängs. Förhoppningsvis få sova ett par timmar. Sen är det nya tag, har hört att man ska träna bort träningsvärken ; )

Julen kom och gick...

...med rasande fart tycker jag. Vi har firat i dagarna tre. Har haft det hur bra som helst. Men det ska jag berätta om en annan dag. Ska bara ladda över korten från kameran till datorn. Jag är åter i vardagen och har jobbat idag. Ska jobba imorgon också, sen väntar ett par dagars extra ledighet nästa vecka, så jäkla gott.

GOD JUL

önskar

Familjen Ekholm

Äntligen Julafton!

Då årets julförberedelse inte riktigt blev som jag hade tänkt, då det kom en olycka i vägen, är nu den stora dagen här. Jag är en julälskare ut i fingerspetsarna, brukar bli idiot förklarad då jag när sommarsemestern är slut säger att "åh va roligt nu är snart julen här", men jag bjuder på det. Hade så många planer och idéer om hur julen skulle nalkas. Massor av saker som vi skulle göra med barnen. Men inget av det blev som jag tänkt. Vet ni vad det bästa är? Jo, att det blir jul i alla fall. Oavsett vad jag hade tänkt. Och det är förbaskat skönt det. Granen är klädd, alla julklapparna inslagna, skinkan griljerad, hela familjen sover utom jag. Utanför fönstret vräker snön ner. Precis som det ska va. Nu väntar julfirande i flera dagar. Underbart.

Skickar en tanke till alla som borde fått vara med oss en dag som denna. Men som fått lämna oss alldeles för tidigt.

En tanke till alla som ska ut och köra i trafiken, kör försiktigt.

En tanke till alla barn, vars julafton blir förstörd för att deras föräldrar inte kan uppföra sig.

Listan kan göras lång. Framför allt vill jag säga, att ta hand om varandra och hoppas att ni får en underbar julhelg.

Dan före dopparedan...

Som tradition firas dan före dopparedan med bästa Familjen Engdahl. Tre små söta nissar i väntan på att Tomten ska komma med fina paket.

Familjen Ekholms nybygge

Så var årets bygge klart. Vi struntade i bygglovet och körde ett snabbprojekt igår istället. Det var inte det lättaste med bruten arm, dåligt tålamod och så lite tjurighet. Men till slut så blev alla fyras viljor till ett vackert hus : ) På annandan tror jag att rivningsbeslutet har kommit så vi kan käka upp det.

Minnesbild

Här är två bilder som Theo fick med sig hem från sjukhuset. Detta är alltså två olika vinklar på hans vänstra armbåge som är ihop spikad. Vi har nu avklarat två veckor med gips och ska klara två till innan spikarna tas bort. Hans stora problem just nu är hur han ska kunna öppna sina julklappar. Ja vilket världsligt problem. Att han brutit armen är väl ingenting, men julklapparna. Efter sista röntgen på ortopeden nu i veckan så byttes det till blått gips istället för det fina röda. Men så länge min tappre kille är nöjd, så är jag nöjd.

Lucia

Förra veckan bjöds det givetvis på Luciatåg. Först tidigt i ottan för Noah och hans dagiskompisar på Björnen. Senare på kvällen var det Theo´s tur. Däremellan hann jag med ett på jobbet också. Det är en fröjd att höra alla dessa barn sjunga alla fina julsånger man själv lärde sig när man var liten. Och när man får egna barn och får uppleva dessa stunder på nytt så blir man helt varm i hjärtat. Underbaringar är vad ni är.

 

Vi har fått ett "uppdrag"...

.... att förvalta genom livets krokiga väg. Det är för oss en ära att kunna betitla oss som en del i fadderskapet vid Zigges namngivning. Ett uppdrag att ta på största allvar. Vi ska lära dig allt bus vi kan. Se dig växa upp i livet och längs resans gång få uppleva många fina minnen och ge dig ett och annat gott råd. Vår förhoppning är att ge dig massor med kärlek, omtanke och respekt som i sin tur kan ge dig en trygghet att du alltid kan komma med dina tankar och "bekymmer" vad det än gäller. I vårt hem står alltid dörren öppen. Vi ska göra vårt allra bästa för att förvalta vårt uppdrag som vi har åtagit oss.

Här är han, världens bästa Zigge Ozzie Engdahl

12-12-12

Stort GRATTIS till Robban & Linda på er stora dag. All lycka till er. Tack för att vi fick vara en del av den.

Nyopererad kille

Det var en lång väntan innan dom ringde från intensiven och uppvaket för att meddela att jag fick komma upp till Theo igen. Och det var en medtagen trött kille som fortfarande sov djupt när jag kom. Men vilken lycka att få se och pussa på honom igen. Att sövningen och narkosen hade gått bra, narkosläkarna berättade att dom var väldigt nöjda. Att de läkemedel som dom fick använda hade fungerat jättebra. Och framförallt att ortopederna hade lyckats "laga" hans arm. Sakta men säkert vaknade han till liv. Ett par jobbiga timmar på uppvaket väntade. Det är ju vissa rutinsaker som man ska klara av att göra efter en sövning innan man får flyttas tillbaka till avdelningen igen.

Nere på barnavdelningen fick han äntligen dricka igen, snabbt drack han 3 glas med saft. Och efter samtal med en av ortopederna som var med på operationen, skrevs vi ut och fick äntligen åka hem. Med restriktioner om hur han skulle medicineras med smärtstillande. Information om kommande veckor med gips och återbesökstider. Nu ska vi bara försöka hålla honom i skinnet. Det är inte helt enkelt att förklara för en 3-åring (snart 4) vad man ska och inte ska göra när man har brutit armen. Denna fina julröda paketen fick han med sig på armen hem. Och efter omständigheterna så mår han hyfsat bra.

  

Ett stort TACK och många

Pussar och kramar till er alla där ute, för all värme och omtanke Theo har fått de senaste dagarna.

Har lämnat ifrån mig en dyr skatt

Theo är nu sövd och ska opereras. Jag fick vara med tills han somnat och just nu sitter jag i sjukhuscafeterian och väntar. Att lämna honom där är nog bland det jävligaste jag varit med om. Vill ju vara där jag oxå. Men han är i goda händer med massor av specialister och överläkare som bevakar honom. Men mammahjärtat skriker av oro. Väntan är väldigt lång och sjukhuscafeterian är ingen höjdare. Men men det kunde ha varit värre.

Theo checkar in...

...på akuten. Fick i eftermiddags ett samtal från dagis. Theo hade rankat, fått en kompis över sig och hans arm ser inte bra ut. Så avsluta jobbet lite kvickt och köra hem k halkan. Ringa 1177 för att slippa vårdcentralen och istället åka direkt till akuten. Undersökningar och sen röntgen slutade med en armbåge bruten på två ställen. Så nu är han tillfälligt gipsad och vi är inlagda på barnavdelningen. Imorgon bitti väntar operation och sen ny gipsning. Känns inte helt ok då han inte tål vanliga narkosmedel. Men det kommer vara två narkosläkare och två narkossköterskor med, som övervakar honom under hela operationen. På grund av detta gjordes inte operationen ikväll då det bara fanns en narkosläkare på plats. Så nu ska jag försöka få någon timmes sömn, vilket inte är så lätt. Många tankar som snurrar i mitt huvud. Han är min hjälte idag, har varit superduktig när han plågats av smärta genom varje undersökning. Älskade Theo, livet är ett äventyr med dig, från första stund.

Bitande kyla

Idag har det varit kallt, riktigt bitande kallt. När jag steg upp idag var det -15,2 grader ute. Ville helst bara krypa ner i sängen igen. Men icka sa nicke. Bara att rycka upp sig och ut i kylan. Det bästa när det är så här kallt är att det är så otroligt vackert ute. Vi fick ju då snö till första advent, så idag var en riktigt vacker dag när vi fick se solen oxå. Var ute på lunchen idag och skulle äta med Björn. Det tog fasen längre tid att gå fram och tillbaka mellan jobbet och restaurangen, än vad det gjorde att äta. Så jäkla halt är det. Men men man blir glad av att se solen igen, så det är bara att gilla läget. Ta hand om er där ute i halkan.

Julfest med jobbet

Igår vara det dax för årets julfest på jobbet. I år var det Brofästet som stod som värd, med showen "All of fame"

Vi var några stycket som träffades innan. Där bjöds det på ett hemmagjort melodikryss. Haha det var så jäkla roligt, kul att se hur man kompleterar varandra med sin musiksmak. Sen bar det av till Brofästet där det bjöds på 3-rätters och en helt fantastisk underhållning. Vilken musik säger jag bara. Det var många kära återseende av kollegor, så kul att se er. Tack alla berörda för en superkväll. Det var inte utan att man var lite sliten när klockan ringde i morse och det var dags för en ny arbetsdag. Men jag var nog inte ensam om att vara trött idag.

Nu är det på g...

... målen är satta, medlemsskapet fixat och nu är det bara upp till mig själv. Efter två dagars träning, är kroppen mör och lider av träningsvärken från hell. Kan knappt gå, sträcker jag på armen så håller jag på att gå av, när jag sitter känns det som om det går ström i mina ben. Men vad gör det, bara till att på det igen. Jag ska nå mina mål!

Tävlar hos Agnes - Lucka nr 4

Jag tävlar om en valfri almanacka från Personligalmanacka.se i Agnes Julkalender 2012!
Var med och vinn julklappar du också!

Första Advent

Årets bästa tid är här. Älskar julen och framför allt just advent. Att få lite ljus i höstmörkret. Och det bästa av allt är att det är snö. Högsta mysfaktorn på julskyltningen idag. Och som tidigare år var det ett måste att gå på öppet hus på brandstationen. Precis när ni ska gå in så går larmet och brandbilar och ambulansen
drar iväg. Väl inne så blir Theo polare med polisen, medans Noah gillade Sjöräddningssällskapet och Kustbevakningen bättre. Så trevlig första advent på er, hoppas att ni har haft en toppendag.

Vet ni vad jag har gjort???

I fredags eftermiddag var det dax, äntligen. För vad? Jo, ett besök i frisörstolen. Flexade ut från jobbet och tillbringade 3 timmar i frisörens våld. Ja våld var kanske att ta i, men hon klippte dock av mig väldigt mycket hår. Och då menar jag faktiskt väldigt mycket. Slingor las i, "benan" flyttades, det tunnades ut och jag gick därifrån med en helt ny frisyr. Kan säga att så här kort hår har jag nog inte haft på 20 år. Lite längre framtill och kortare i nacken. Det finns inte en tillstymmelse till att jag skulle få ihop till en tofs i nacken. Och så åkte luggen av. Den är kort, går inte att "dra bakom örat". Troligtvis ett ilands problem, men en stor grej för mig. Det kanske är en bit av det nya jaget. Det är nu till en början, en otäck känsla att dra fingrarna genom håret. För helt plötsligt är håret slut, borta, avklippt, kaputt. Men jag är nöjd, riktigt nöjd. Fast det kommer att ta ett tag att förstå, för det känns annorlunda. Jag vet att många av er vill ha en bild nu här i inlägget. Men jag tänker faktiskt strunta i den, får se om ni känner igen mig om jag möter er på stan. (Det kommer nog en bild i sinom tid).

My name is Bond...

...James Bond. I onsdags var jag och några kollegor på bio. Vi blev bjudna av vårt fackförbund att gå och titta på den senaste Bondfilmen Skyfall. Jag kan väl säga att jag är ingen jättefantast av Agent 007, har inte ens sett alla tidigare filmer. Men denna var faktiskt riktigt bra. Jag var imponerad. Hade en känsla att 2 timmar och 25 minuter skulle vara en evighet, men jag hade fel.

Tusen tack Sandra för barnvakten. Du gjorde det möjligt för mig att få lite biomys på egen hand. Det var inte igår, men det är så mycket värt. Puss och kram till dig.