Sjukhistorian om halsbölden rullar vidare. Varit ännu en gång och sprättat upp den. Och denna gången ordentligt. Mer talförbud och endast flytande kost i två dagar. Man tröttnar rätt fort på soppor kan jag säga. Ömt värre var det i halsen, känns som om allt fastnar. Men nu lite positiva tankar att det kan ju inte bli sämre utan bara bättre. Tystnaden här hemma är total från min sida, dom andra pratar/skriker desto mer emellanåt. Fast det är märkligt att barn kan bli så snälla när någon inte kan hävda sig. Dom förstår mer teckenspråk än man tror. Bara man övervinner det där hånskrattet som infann sig dom första dagarna, då dom bara skrattade åt mig. Stundtals har dom varit världens snällaste barn som sedan förbyts i en hundradels sekund till huliganer. Men mamma älskar er gränslöst i alla fall.
Men hur som, så röjde dom idag upp i halsen och gav mig mitt liv tillbaka. Och så lite antibiotika på det. Så nu är livet på topp. Och jag kan prata igen :) Klättrar på väggarna av att bara gå hemma, jag vill tillbaka till jobbet, så på fredag ska jag vara frisk punkt slut.
Puss och kram skumbanan!
1 kommentar:
Hur mås det nu? Hoppas vi ses i kväll, jag ska jobba! Kram
Skicka en kommentar