När Noah var liten tyckte vi att han hade humör, det svängde fort ibland. Fick man inte som man ville så var det bara att bryta ihop. Nu har det kommit en som toppar hans humör. Theo heter han. Ibland tror jag att jag ska bli galen. Visserligen ingick humörsvängningar i biverkningarna på hans nya medicin. Så jaja, bit ihop. Men detta humör i kombination med envishet och temprament slutar nästan alltid i KAOS. Då lägger man sig ner på golvet i fosterställning, med ansiktet ner mot golvet, och så bryter man ihop. Står det någon i vägen så är det bara att slå till, eller skriker man en oktav högre. Kan inte detta bara gå över! Han ger sig ju liksom inte.
Sen nån vecka tillbaka har han lärt sig att öppna kylskåpet. Så nedre delen är numera ganska tom och den övre lite mera fylld. Ganska enkel ekvation när man hittat tre bett på tre olika päron. Når man inte det man vill ha, då kan man alltid klättra på hyllorna. Så säger man till honom att stäng kylskåpet....haha får man till svar. Då stänger man kylskåpet själv, sen tar det knappt 3 sekunder tills det är öppet igen.......
Envisheten har pojkarna förhoppningsvis ärvt av sin mamma, humöret och tempramentet av sin pappa. För er som känner oss, vet att det är en rättvis fördelning : ) Puss på er alla mina familjemedlemmar. Jag älskar er mest av allt på jorden. Men blir inte humören bättre snart så tar jag tjänstledigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar