Femte Sjukan

Förra veckan däckade jag ihop i en otäck förkylning. Därför var jag väl inte så förvånad när Noah kom hem i fredags och sa att han inte mådde så bra. Men lördag morgon var han fit for fight så vi åkte in till stan killarna och jag. Skulle shoppa födelsedagspresent till Allis, kolla lite kläder och givetvis skulle det handlas lördagsgodis. På hemvägen börjar Noah bli febrig och efter en kort stund hos mormor och morfar vill han åka hem (vilket aldrig har hänt tidigare). Sagt och gjort. Hem i med Alvedon och så bädda ner honom i sängen. Då är klockan 14.30. Eftermiddan går och kvällen också innan han vaknar vid 20 tiden. Då är han het som en potatis, mår inte alls bra. Vi tar lite ny medicin och den hinner inte mer än ner så kommer den upp igen. Det är ju inte så konstigt att kräkas av febertoppar tänker jag. Hur som han sov, kräktes, sov lite till, med skyhög feber och så en förkylning på det.

Igår vid lunch tycker jag att han ser lustigt flammig ut kring halsen. Frågar om han tycker det ä jobbigt att andas, men nej det tycker han inte. Ber honom att lyfta på tröjan för jag vill titta på bröstkorgen lite. Då är hela han helt prickig/rodnad. Känner att något är galet, så jag ringer till vårdcentralen. Får en tid lite senare på eftermiddagen. Träffar en toppenläkare, som pratar direkt "med" Noah och inte med mig som förälder till Noah. Han måste ha fått full poäng på Pedagogik kursen.  Ganska snabbt konstaterar han att Noah har Femte Sjukan... Åh herregud tänker jag, vad är detta?

Med facit i hand, så var alla symtomen så synliga, det stämde vartenda ett. Men det är inte lätt när man inte vet vad Femte sjukan är ens en gång. Nu medicineras han ca var fjärde timme, för att slippa klådan och att försöka hålla febern nere. Han är rätt så medtagen, vill så mycket men orkar ingenting. Till råga på allt har det börjat klia nu och det gör honom väldigt rastlös. Han finner ingen ro. Vill väldigt gärna vara nära. Dessutom får man inte vara ute i solen och värmen med dessa utslag, hur lätt är det? Det är Juni liksom, finns ju inte så många alternativ. Tur att det inte är "svensk sommar" riktigt än. Min älskade tappre lille kille, hoppas att du snart är på benen igen. Du har än en gång lärt oss om en ny sjukdom.