Idag har vi tagit ett sista hejdå av vår älskade bästa fyrbenta vän. Det är bland det jävligaste i livet jag varit med om. Man vet om det när man skaffar ett husdjur, men man kan inte föreställa sig smärtan och saknade förrän man är där. Att dessutom ta detta beslut åt honom känns som ett svek. Men efter dagar med velande så tog vi detta beslut. Att låta honom få somna in och ha minnet kvar, istället för att något kommer hända och han får lida och det blir något akut. Vi har pratat väldigt mycket om detta här hemma i veckan. Och det var en självklarhet för oss att barnen skulle få följa med honom till sista vilan. Så i eftermiddags var det dax, vi var med honom allihopa. Tillsammans runt honom på golvet fick han somna in, lugnt och stilla. Så många tårar, så mycket kärlek och idag så mycket sorg.
Idag på dagen blev han 14 år och 7 månader. Det är en enorm saknad och tomhet som kommer följa oss ett bra tag framöver. Men nu har du kommit till din hundhimlen, du kommer vaka över oss och följa varje steg vi tar. Vi älskar dig Dukto, till månen och tillbaka, nu och för alltid.
