Egentligen har jag inget roligt att skriva om idag. Känns ganska tomt för tillfället. Kanske kan bero på att jag precis har stigit upp ur sängen. Vilat lite inför helgens två jobbnätter. Snart kommer övriga familjen hem och då blir det fredagsmys för hela slanten.
För övrigt rulla livet på, vi är redan inne i mars det är ju inte klokt. I helgen förutom att jag jobbar så ska Noah på barnkalas till sin bästaste Melle på lördag. Han har verkligen valt present med omsorg, det tog lite tid i leksaksaffären och vi tyckte inte alltid helt lika. Men till slut så blev det jättebra. Nu ligger presenten inslagen och här finns en kille som frågar 15 gånger om dagen när det är lördag. Idag kan jag äntligen säga att i morgon är det dax. Han saknar sin bästa kompis sen han bytte avdelning på dagis och pratar om honom dagligen, och sen man började jobba är det svårt att få ihop tiden ibland. Men nu jäkla ska vi bättra oss och få till lite lek snart.
Theo har gjort en helomvändning och gillar verkligen att gå till dagis, både det vanliga dagiset och nattdagiset. Inga sura miner längre, känns så skönt eftersom han har varit så ledsen. Men hemma har han hittat sin rätta trotsperiod, det räcker att man tittar på honom ibland (man behöver inte säga nej) så börjar han skrika och bryter ihop i en hög på golvet. För att inte tala om dessa underbara syskonbråk som bara blir flera numer. Jag vet att detta kommer att gå över, Noah hade oxå sin skrikperiod. Men för tillfället är det hörselkåpor på känns det som. Finns inget som passar den lilla prinsen, ilsken från morgon till kväll. Det är så lite som behövs.
Men jag älskar er till evigheten och tillbaka hur mycket ni än skriker.
Ha nu en riktigt trevlig fredag alla ni som läser detta.
Puss och kram skumbanan!
För övrigt rulla livet på, vi är redan inne i mars det är ju inte klokt. I helgen förutom att jag jobbar så ska Noah på barnkalas till sin bästaste Melle på lördag. Han har verkligen valt present med omsorg, det tog lite tid i leksaksaffären och vi tyckte inte alltid helt lika. Men till slut så blev det jättebra. Nu ligger presenten inslagen och här finns en kille som frågar 15 gånger om dagen när det är lördag. Idag kan jag äntligen säga att i morgon är det dax. Han saknar sin bästa kompis sen han bytte avdelning på dagis och pratar om honom dagligen, och sen man började jobba är det svårt att få ihop tiden ibland. Men nu jäkla ska vi bättra oss och få till lite lek snart.
Theo har gjort en helomvändning och gillar verkligen att gå till dagis, både det vanliga dagiset och nattdagiset. Inga sura miner längre, känns så skönt eftersom han har varit så ledsen. Men hemma har han hittat sin rätta trotsperiod, det räcker att man tittar på honom ibland (man behöver inte säga nej) så börjar han skrika och bryter ihop i en hög på golvet. För att inte tala om dessa underbara syskonbråk som bara blir flera numer. Jag vet att detta kommer att gå över, Noah hade oxå sin skrikperiod. Men för tillfället är det hörselkåpor på känns det som. Finns inget som passar den lilla prinsen, ilsken från morgon till kväll. Det är så lite som behövs.
Men jag älskar er till evigheten och tillbaka hur mycket ni än skriker.
Ha nu en riktigt trevlig fredag alla ni som läser detta.
Puss och kram skumbanan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar