Dagen började riktigt j**la dåligt. Hade två pojkar här som slogs så hårtussarna flög. Det slutade i marsch ingång på vardera rum. Och båda två blev utan frukost. Kan låta hemskt, en hur länge ska man behöva vänta för att få dom och förstå. En evighet jag vet. Men idag var vi i evigheten och vände. Det var många smällar i dörren, gap och skrik. Ett helt tjog med tårar, men icke. Idag var det ingen som gav sig. Det resulterade i att Theo gick och la sig igen, Noah blev kvar på sitt rum tjatande 5 gånger i kvarten att han skulle vara snäll nu om han fick komma ut. Men det fick han inte. Nytt tjurande och åter in på sitt rum. Så klockan var väl typ 13.30 när jag gav mina barn frukost idag. Dålig mamma? Ja kanske det. Men nånstans är gränsen nådd. Hur mycket man än älskar sina barn, så måste man dra den där gränsen någon gång. Hur hård den än är i deras värld, så vet man att dom klarar sig. Förhoppningsvis har dom lärt sig något. Eller inte! Det återstår att se.
Nu har lugnet lagt sig i det Ekholmska hemmet. Ikväll ska Theo till mormor och morfar. Övriga familjen ska till Guldfågeln Arena och titta på FF´s röda bröder spela hem ännu en vinst. Ja, det är vår Pingstafton - eller en helt vanlig lördag.
Till mina små prinsar, mamma älskar er mer än allt annat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar