Skridskoåkning

I söndags kom barnens gammelmorfar Allan och Iris på besök. Vi var en runda borta vid hockeyrinken för att hinna ta ett åk innan isen smälter bort nu i tövädret.

Noah han kämpar på för att lära sig och det går helt klart framåt. Om han bara skaffar sig lite tålamod så kommer det snart att lossna. Han vill så gärna, men helst ska man ju kunna här och nu och inte behöva träna. Sen är det nog lite frustrerande att lillebror kan. Även Theo fick sig ett åk med personlig medlare för att hinna fånga honom vid fall. Men han åkte klockrent själv. Dagens succé gjorde Allan. Det är en härlig syn när en 83-årig farbror snörar på sig sina skridskor och går ut och åker sinom han aldrig gjort annat. Tyvärr fastnade han inte på kort, men han fick många imponerade ögon på sig. Sen begav vi oss hemåt för att äta en god middag tillsammans.

Lördags kväll

Veckorna går så fort och plötsligt är det helg igen. Tänk att januari snart är slut. Underbart, ännu ett tecken att vi går mot vår : )

I lördags kväll var vi hos en av Noah's bästa vänner, Allis och hennes familj. Allis är ett av de fyra barn som började på dagis samtidigt som Noah och det är så härligt att se den trygghet som finns hos dem. Och nu ha dom tydligen "flugit in i huvudet på varandra". Hoppas att deras vänskap håller i sig genom livet. Vi var där vid halv fem tiden, åt och drack gott. Barnen lekte som aldrig förr, föräldrar som pladdrade på och vips så var klockan 01. Herregud var tiden går fort när man har trevligt. Tack Mari, Putte, Allis och Kajsa för en supertrevlig kväll med många skratt. Vi ses snart igen.

Leo kalas

I lördags var det äntligen dag för Noah att ha kalas för sina kompisar på Leos Lekland. Nio spralliga och lekfulla barn körde racet i två timmar. Jättefina presenter fick han och var så stolt och nöjd.

Theo är ledsen : (

Varje dag hämtar jag Theo först på dagis, av den enkla anledningen att hans dagis "kommer först" på hemvägen. Och sen så hämtar vi Noah. Precis vid parkeringen till Noah´s dagis ligger isbanan. Och givetvis är den ju spolad nu när det är minusgrader och kallt. Jättefin is och massor utav barn som är där och åker. Idag kom sammanbrottet. Theo var så arg, ledsen och frustrerad då han ville åka. Jag kan förstå honom. Han kämpade, ramlade och reste sig igen. Och i början av december så släppte det, han fattade poängen. Han åkte som om han inte gjort annat....

...sen kom det en bruten armbåge och förstörde hans nyfunna intresse. Efter operationen och avgipsningen är han "portad" från hockeyrinken denna säsong utav doktorn. Det är inte lätt för en snart 4-årig kille att förstå. Det gör ont i mitt mammahjärta att se hans frustration och ilska. Samtidigt som jag försöker på ett pedagogiskt sätt förklara för honom varför det inte går. Han vet och förstår vad jag säger. Han vet varför, men vill ju så in i den ut på den där isen.

Biobesök

Har ju totalt glömt att berätta att vi förra söndagen var på bio, "Sune i Grekland - All inclusive". Det var Noah, Theo, jag och så barnens mormor och morfar. Björnen fick vi lämna nerbäddad hemma på grund av sjukdom. Vi hade en härlig eftermiddag i biosalongen, det bjöds på många skratt och roliga kommentarer. Theo var eld och lågor tyckte troligtvis att detta lärde honom ganska många bus. Hela förra veckan var hans favoritkommentar "Det här ska han få fan för" som han använde till diverse saker.

Besök på brandstationen

Ikväll hade killarna bestämt med Morfar att dom skulle komma till honom på brandstationen innan han hade kvällens brandövning. Noah har tjatat sen snön kom att han vill dit och kolla på bandvagnen. Den står stationerad på brandstationen vintertid ifall den behöver användas vid snöoväder. Den granskades noga, många frågor och funderingar. Det provsatts både fram och bak. Lyckan var totalt när frågan kom om dom ville provåka den. Tror inte jag behöver säga mer. Det var nöjda killar som sen följde med mig hem efter att ha prövat brandbilarna, morfars brandhjälm och stövlar, tittat i alla skrymslen som finns i en brandbil samt kollat in båten lite också.

Snölek & korvgrillning

Har i helgen tillbringat åtskilliga timmar med barnen i pulkabacken samt i de stora snöhögarna hemma hos mamma och pappa med syster och barn. Stora hyddor med krypgångar och tunnlar byggdes. Oj oj oj va toligt vi hade, både stora och små. Där blev det oxå lite spontan korvgrillning, jättemysigt. Tack älskade familj för härliga timmar ute i snön.

Ja må han leva....

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!

En bild...

...från ett snöigt Kalmar ikväll. Det har snöat och blåst/stormat hela dagen och ska så fortsätta tills imorgon kväll. Skönt att det är helg och man inte ska upp och iväg till jobbet. Ta hand om er därute. Kör försiktigt, bättre att komma lite försent än att inte komma fram alls.

Vi tisslar och tasslar

För imorgon är det ny födelsedag i familjen. Har två små killar som är spända av förväntan. Noah har ställt klockan så att han kan gå upp och sjunga för pappa innan han vaknar. Och så lovade han att väcka Theo så att dom kunde smyga upp och hämta presenterna innan dom kommer. Dom är för söta : )

Jag gillar...

...snö i all ära. Men nu är det nytt år, alla helgdagarna är över. Det hade torkat upp ute och vi är nog alla överens att det var nog med vinter nu. Tydligen så tyckte inte Kung Bore det. Ute blåser det storm och snön vräker ner. Usch och fy. Får nog ta och elda en brasa till innan det är dax för sängen. Blir nog till att stiga upp lite tidigare imorn och skotta fram bilen.

Just nu fast för sex år sen..

... var jag precis ihopsydd efter ett kejsarsnitt. Och hade för ett kort ögonblick fått se världens vackraste prins innan han fick gå iväg med sin pappa och jag fick åka till uppvaket.

Efter åtskilliga timmar med värkar och en envis bebis (redan då) som vände i sista stund, precis innan sista krystningen. Ryggmärgsbedövningen hade gjort sitt och jag fick inte en till, droppet som skulle skynda på gjorde ingen skillnad. Klockan var 19.15. Jag hade gått 11 dagar över tiden och just då insåg jag att fan, vårt barn kommer inte få en egen födelsedag. Då Björns morfar fyller år i morgon den 11, och Björn fyller ju år den 12. Barnmorskan sa åt mig att vila istället tills ett nytt dropp skulle sättas. Då gav jag upp, känslan var att jag skiter i det här nu. Då kom världens underbaraste förlossningsläkare in. Hade träffast henne flera gånger under dagen, hon hade kontinuerliga kontroller på mig pga hjärtfelet som jag föddes med. Jag kommer aldrig att glömma henne, Ros-Marie hette hon och var inhyrd från Östra Sjukhuset i Göteborg. Hon undersökte mig, gick ut ur förlossningsrummet. Efter ett par minuter kom hon tillbaka och säger, Therése du är medtagen och har hållt på länge. Antingen låter vi det vara nu och du får vila ett par timmar innan vi sätter nytt dropp, eller vill du ha ett kejsarsnitt? Snacka om att dessa ord just då kom som en skänk från ovan. Jag tackade ja, hon gick ut och ringde till operation, kom tillbaka och säger att vi kan åka med en gång. Då är klockan 19.24. Dricker den äckliga vätskan som man ska dricka innan en akut operation, läkaren hämtar några papper och sen åker vi. Björn följer med. Narkosen sätter sig i mina ben, jag hade önskan om att få vara vaken och magen tvättas. Ett skynke sätts upp över bröstkorgen. Ros-Marie pratar med oss under hela ingreppet. Frågar om jag är redo och jag bara nickar. Minns hur hon säger klockan är nu 19.58 och snitt påbörjas. Känner men ändå inte att någonting händer. Nästa kommentar, välkommen till världen klockan är 20.00 och visar oss en liten geggig varelse. Björn säger att det är en kille, sen får han honom i sina armar och jag får se honom en snabb gång till. Ros-Marie säger ska vi gissa vad han väger? Och alla i operationssalen gissar. Björn tar vårt knyte och följer med barnmorskan. Efter ett kort ögonblick meddelas att han vägde 3952 gram. Närmst i gissningsleken är Ros-Marie som gissat på 3950 gram. Hon ler mot mig och berättar att hon gjort över 1600 kejsarsnitt. Sen säger hon nu är klockan 20.20 operationen avslutad, modern förflyttas nu till uppvaket.

Minns än idag hur jag låg där och kämpade med att kunna röra mina fötter. En sjuksköterska tittar på mig, ler och säger att det spelar ingen roll hur mycket du kämpar för det går inte fortare för det. Bandage byts, och monitorer läses av. Efter någon timme kommer Björn, knytet och en barnmorska upp och för första gången får jag lukta på min bebis. Som skulle bli en Noah. Kan inte tacka dig nog Ros-Marie, jag kommer aldrig glömma dig, en av de mest kompetenta läkare jag någonsin har träffat. Och den gest, att du extra kom till oss på BB för att prata om hur jag upplevde ett kejsarsnitt innan vi fick åka hem.

Nu har du redan hunnit bli 6 år, vet inte vart åren har tagit vägen. Älskar dig, världens finaste Noah, till månen och tillbaka som du brukar säga.

Idag är ingen vanlig dag

För det är Noah's födelsedag hurra hurra hurra. 

Massor med grattis på 6-årsdagen till vår stora älskade kille.

Testar Noah's födelsedagspresent

I lördags tjuvstartade vi firandet av Noah och Björn's födelsedagar, eftersom vi är ganska många så har vi fått dela upp det på två kalas. Och då vi nu är tillbaka i vardagen så tyckte vi att det var ett alternativ att faktiskt fira honom på morgonen. Det blev lite mer mysigt på detta viset. Givetvis kommer han att få lite firande på torsdag morgon oxå, men då ska vi ju iväg till jobb och dagis på morgonen. Så det blir lite stressigt.

Hur som helst nu har jag "lånat" hans största ögonsten. Får ju passa på när han sover. Högst upp på hans önskelista stod en iPad. Och nu sitter jag här med "paddan" i knät. Jag är den i vår familj som varit mest emot att skaffa en iPad, precis som jag till att bli med iPhone. Och än en gång erkänner jag att jag hade fel.

Lycklig och stolt

Igår var Theo och jag på hans återbesök på Ortopedmottagningen. Efter anmälan var det först dax för samtal med ortopederna, de var mycket nöjda med läkningen. De berättade väldigt bra och pedagogiskt för Theo vad dom nu skulle göra och vad som skulle hända. Sen var det tid för avgipsning av armen. Stora saxen togs fram och det var en smal liten orkeslös arm som tittade fram. Så liten och nätt. Därefter skulle spikarna dras ut. Då det inte blev nån sövning eller bedövning så var detta mitt stora orosmoln. En av ortopedläkarna frågade om Theo gillade glass och gick efter ett ha ut och hämtade en till honom.

Sen var det dax : ( Jag kan inte med ord beskriva denna känslan. Älskade tappra lilla barn vad det måste ha gjort ont. Men han klarade det jättebra, trots många tårar och skrik. Jag är så stolt över min lille prins. När väl spikarna var dragna, skulle blodet stoppas. Denna lilla arm skulle tvättas och läggas om. Det bästa av allt var att vi slapp gipset. Det blev ingen omgipsning Tjohoo! Läkarna var nöjda och med strikta förhållningregler vad han får/ inte får göra fick vi sen åka hem. Det var många av reglerna tyvärr känns mer än andra. Ingen skridskoåkning mer i år, håll er borta från lekplatsen ett par månader, inte bada då kanalerna efter spikarna ligger öppna rätt in i skelettet ett tag framöver. Det största och svåraste regeln är: TA DET LUGNT! Dom vet inte vem dom pratar om. Men vi ska göra vårt bästa.

Efter sjukhuset hade Theo en önskan om att få fika. Så självklart efter den persen blev det en fika. Bara han och jag på bästa Holmgrens Konditori, en stunds kvalitetstid mitt i all bedrövelse. Sen var det ett besök i leksaksaffären, där ytterligare en bil till Blixten banan köptes i tröst/mutpresent. Och sen ville han ha ett par fräsiga nys kalsonger. Så ett besök på KappAhl och nya boxerkallingarw blev det oxå. Inga stora pretentioner på du får välja vad du vill. Väl hemma blev det lite smärtstillande medicin och så gosade vi ner oss och sov en stund.

Återbesök på Ortopeden

Imorgon är det dax för Theo´s återbesök på Ortopedmottagningen. Spikarna som opererades in i armen för lite mer än tre veckor sedan, ska nu dras bort. Vår förhoppning är också att han blir av med gipset. Men det återstår att se, det mest troliga är nog att det blir omgipsning någon vecka. Kan säga att Theo har räknat dagarna sista veckan. Han vill verkligen bli av med sitt paket. Då han inte tål vanligt narkosmedel kommer dom att dra spikarna på honom i vaket tillstånd, eftersom dom inte vill söva honom i onödan. Vilket kan bli intressant. Är ju inte så att mammahjärtat slår volter av detta, utan oron ligger där och maler. Det är tur att han har hög smärtgräns, vår kämpe. Så vi får hoppas på det bästa.

Gammal tradition...

...som håller i sig. Ända sen jag var riktigt liten så har vi grillat korv på Nyårsdagen klockan 12.00. Platsen har genom åren varierat sig, så även antalet deltagare. Men vi har vuxit upp och tagit med våra familjer och bekanta på detta jippo. Så självklart har vi grillat korv tillsammans idag. Supermysigt.

Gott slut 2012 & Gott nytt 2013

Så var det dax att fira Nyår. Även här har vi skapat en ny härlig tradition. Att fira tillsammans med Familjerna Engdahl, Dryselius och Melin/Karlsson. Ännu en trerätters meny skulle vi komponera. Den enda stående rätten är den helstekta kalkonen till varmrätt. Men vad mer skulle vi hitta på? Efter lite googlande och knåpande så fick vi till den Björnen och jag.

Välkomstdrink:

Mojito

alkholfritt alternativ till barn och bilförare bestående av läsk.

Förrätt:

Äkta hemmagjord Toast Skagen

(Är mäkta imponerad av att vi lyckades göra egen majonnäs)

Varmrätt:

Helstekt kalkon, kokt potatis, herrgårds grönsaker, underbar sås och gelé

Dessert:

Hemmagjord Pepparkaksglass med frukt

Gästerna välkomnades klockan 17 och sen följde en helt underbar kväll. Som varade långt in på natten. I år hade skaran utökats något, 8 vuxna och 7 barn (alltså tre barn mer än förra nyåret). Det har varit ett produktivt år : ) Tack älskade vänner för ett härligt firande!

Theo's rum...

...har nu i mellandagarna fått dig en makeover. Det var bråda dagar, då det skulle vara klart till nyårsafton. Alla hans saker sorterades och packades ner. Han fick tillfälligt flytta in till Noah och sova där på en madrass på golvet. Vilket killarna tyckte var supermysigt, det var mycket tissel och tassel på kvällarna innan dom somnade. Då Theo hejar på AIK hade han en stor önskan om att få ett rum med AIK´s färger. Här kommer lite före och efter bilder. Kan säga att han är mer än nöjd, det var en stolt kille som gladeligen kröp ner i sängen som var bäddad med en av alla hans julklappar - ett AIK påslakan.

Det som är lite komiskt i detta är att ingen av oss har pratat om/påpekat att han ska heja på just AIK. Kusinen Tim är visserligen AIK are, men jag tror inte att detta har diskuterats. Theo har gått sin egen väg och stått på sig i sitt val, vilket är lite gulligt. Och att nu få se hans glädje är obetalbart. Älskar dig vår lilla Gnagare.

Julen 2012

Sen vi fick barn har vi slutat att tänka, nu måste vi hinna besöka alla på just julafton. Vi har skapat nya traditioner.

På Julaftons morgon äter vi frukost hon barnens farmor och Krister. Hemma var även Sandra och hennes Micke. En mysig stund i lugn och ro. Mumsig frukost och givetvis julklapppar. Kan säga att vi hade överlyckliga barn som åkte hem mer än nöjda med sina julklappar.

 

Theo får sin önskade Blixten bana. Det är inte så lätt att öppna julklappar med en gipsad arm, men han hittade sin teknik.

  Noah fick en ny fin cykel i julklapp och födelsedagspresent. 

Gissa om han längtar tills det blir vår, så han kan ut och cykla.

 

Vid 13-tiden brukar vi samlas hemma hos mina föräldrar, där vi äter julbord och tittar på Kalle Anka innan det blir besök av Tomten. Och så lite mera gott att äta under kvällen. Mängder av julklappar som öppnas och helst ska man leka med dem genast. Varför vänta? Och som tradition spelas även julklappsspelet, men vi har bytt ut julklapparna mot Tialotter.

Juldagen är vi i Emmaboda hos barnens farfar och Gittan och firar med syskonen där. Lika underbart god mat som vanligt. Fina julklappar och härligt umgänge. (Tyvärr hade vi glömt kameran hemma)

På annandagen kom Tobias och Jennie på besök och sov över till dagen efter. Innan deras resa fortsatte till Växjö. Vi hann med att bygga lite lego och äta god mat och umgås tillsammans med Robban, Linda och Zigge.

Tusen tusen TACK alla nära och kära för alla fina julklappar vi har fått! Och tack för härliga juldagar. Nu byggs, pysslas och leks det dagarna i ända här hemma.

Hur tänkte jag nu?

Måste berätta en ganska rolig diskussion som jag hade med Theo. Då vi varit hemma ett par veckor tillsammans eftersom han bröt sin arm, så frågade vi honom med jämna mellanrum vad han önskade sig i julklapp?

- I den lilla paketen önskade han strumpor.
- I den lite större paketen önksade han sig en randig tröja.
- I den långa paketen en Blixten McQueen FlexiTrack bana.
- I mellanpaketen så skulle han vilja ha en IPad.

Dessa fyra svar har vi fått varje gång vi har frågat honom. Vid ett av tillfällena så försöker jag förklara att en IPad kostar jättemycket pengar och det kanske man inte får. Då tittar han på mig med allvarlig blick och säger: "Mamma, Tomten handlar inte med pengar". Och ja, vad ska man säga..... jag kan säga att vi avslutade den diskussionen där.