Lycklig och stolt

Igår var Theo och jag på hans återbesök på Ortopedmottagningen. Efter anmälan var det först dax för samtal med ortopederna, de var mycket nöjda med läkningen. De berättade väldigt bra och pedagogiskt för Theo vad dom nu skulle göra och vad som skulle hända. Sen var det tid för avgipsning av armen. Stora saxen togs fram och det var en smal liten orkeslös arm som tittade fram. Så liten och nätt. Därefter skulle spikarna dras ut. Då det inte blev nån sövning eller bedövning så var detta mitt stora orosmoln. En av ortopedläkarna frågade om Theo gillade glass och gick efter ett ha ut och hämtade en till honom.

Sen var det dax : ( Jag kan inte med ord beskriva denna känslan. Älskade tappra lilla barn vad det måste ha gjort ont. Men han klarade det jättebra, trots många tårar och skrik. Jag är så stolt över min lille prins. När väl spikarna var dragna, skulle blodet stoppas. Denna lilla arm skulle tvättas och läggas om. Det bästa av allt var att vi slapp gipset. Det blev ingen omgipsning Tjohoo! Läkarna var nöjda och med strikta förhållningregler vad han får/ inte får göra fick vi sen åka hem. Det var många av reglerna tyvärr känns mer än andra. Ingen skridskoåkning mer i år, håll er borta från lekplatsen ett par månader, inte bada då kanalerna efter spikarna ligger öppna rätt in i skelettet ett tag framöver. Det största och svåraste regeln är: TA DET LUGNT! Dom vet inte vem dom pratar om. Men vi ska göra vårt bästa.

Efter sjukhuset hade Theo en önskan om att få fika. Så självklart efter den persen blev det en fika. Bara han och jag på bästa Holmgrens Konditori, en stunds kvalitetstid mitt i all bedrövelse. Sen var det ett besök i leksaksaffären, där ytterligare en bil till Blixten banan köptes i tröst/mutpresent. Och sen ville han ha ett par fräsiga nys kalsonger. Så ett besök på KappAhl och nya boxerkallingarw blev det oxå. Inga stora pretentioner på du får välja vad du vill. Väl hemma blev det lite smärtstillande medicin och så gosade vi ner oss och sov en stund.