Varje dag hämtar jag Theo först på dagis, av den enkla anledningen att hans dagis "kommer först" på hemvägen. Och sen så hämtar vi Noah. Precis vid parkeringen till Noah´s dagis ligger isbanan. Och givetvis är den ju spolad nu när det är minusgrader och kallt. Jättefin is och massor utav barn som är där och åker. Idag kom sammanbrottet. Theo var så arg, ledsen och frustrerad då han ville åka. Jag kan förstå honom. Han kämpade, ramlade och reste sig igen. Och i början av december så släppte det, han fattade poängen. Han åkte som om han inte gjort annat....
...sen kom det en bruten armbåge och förstörde hans nyfunna intresse. Efter operationen och avgipsningen är han "portad" från hockeyrinken denna säsong utav doktorn. Det är inte lätt för en snart 4-årig kille att förstå. Det gör ont i mitt mammahjärta att se hans frustration och ilska. Samtidigt som jag försöker på ett pedagogiskt sätt förklara för honom varför det inte går. Han vet och förstår vad jag säger. Han vet varför, men vill ju så in i den ut på den där isen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar