Årets sista dag

Så var det då dax igen. Att tacka för ett gånget år och välkomna ett nytt. Om jag inte hinner in här flera gånger (har lite matlagning att styra med) så vill jag passa på att önska er ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Fruktansvärd träningsvärk

Idag efter jobbet hade jag bestämt tid med Ulrica som är PT på Malkars. Träningsprogrammet skulle göras och så skulle vi prata lite om mina mål och så där. Helt underbar människa som kommer att peppa och stötta mig till 100% för att jag ska nå mina mål. Känns riktigt bra, jag är taggad nu. Dagens träningspass satte sina spår. Jag har nu träningsvärken från helvetet i mina ben. Shit, hon visste verkligen vad hon gjorde. Tur det är fredag imorgon, jag kommer inte kunna röra mig. Så jag ska nog sitta på min stol på jobbet hela dagen och ska jag förflytta mig någonstans, är det nog tur det finns hjul på stolen. Nu ska jag ta mina onda ben och krypa till sängs. Förhoppningsvis få sova ett par timmar. Sen är det nya tag, har hört att man ska träna bort träningsvärken ; )

Julen kom och gick...

...med rasande fart tycker jag. Vi har firat i dagarna tre. Har haft det hur bra som helst. Men det ska jag berätta om en annan dag. Ska bara ladda över korten från kameran till datorn. Jag är åter i vardagen och har jobbat idag. Ska jobba imorgon också, sen väntar ett par dagars extra ledighet nästa vecka, så jäkla gott.

GOD JUL

önskar

Familjen Ekholm

Äntligen Julafton!

Då årets julförberedelse inte riktigt blev som jag hade tänkt, då det kom en olycka i vägen, är nu den stora dagen här. Jag är en julälskare ut i fingerspetsarna, brukar bli idiot förklarad då jag när sommarsemestern är slut säger att "åh va roligt nu är snart julen här", men jag bjuder på det. Hade så många planer och idéer om hur julen skulle nalkas. Massor av saker som vi skulle göra med barnen. Men inget av det blev som jag tänkt. Vet ni vad det bästa är? Jo, att det blir jul i alla fall. Oavsett vad jag hade tänkt. Och det är förbaskat skönt det. Granen är klädd, alla julklapparna inslagna, skinkan griljerad, hela familjen sover utom jag. Utanför fönstret vräker snön ner. Precis som det ska va. Nu väntar julfirande i flera dagar. Underbart.

Skickar en tanke till alla som borde fått vara med oss en dag som denna. Men som fått lämna oss alldeles för tidigt.

En tanke till alla som ska ut och köra i trafiken, kör försiktigt.

En tanke till alla barn, vars julafton blir förstörd för att deras föräldrar inte kan uppföra sig.

Listan kan göras lång. Framför allt vill jag säga, att ta hand om varandra och hoppas att ni får en underbar julhelg.

Dan före dopparedan...

Som tradition firas dan före dopparedan med bästa Familjen Engdahl. Tre små söta nissar i väntan på att Tomten ska komma med fina paket.

Familjen Ekholms nybygge

Så var årets bygge klart. Vi struntade i bygglovet och körde ett snabbprojekt igår istället. Det var inte det lättaste med bruten arm, dåligt tålamod och så lite tjurighet. Men till slut så blev alla fyras viljor till ett vackert hus : ) På annandan tror jag att rivningsbeslutet har kommit så vi kan käka upp det.

Minnesbild

Här är två bilder som Theo fick med sig hem från sjukhuset. Detta är alltså två olika vinklar på hans vänstra armbåge som är ihop spikad. Vi har nu avklarat två veckor med gips och ska klara två till innan spikarna tas bort. Hans stora problem just nu är hur han ska kunna öppna sina julklappar. Ja vilket världsligt problem. Att han brutit armen är väl ingenting, men julklapparna. Efter sista röntgen på ortopeden nu i veckan så byttes det till blått gips istället för det fina röda. Men så länge min tappre kille är nöjd, så är jag nöjd.

Lucia

Förra veckan bjöds det givetvis på Luciatåg. Först tidigt i ottan för Noah och hans dagiskompisar på Björnen. Senare på kvällen var det Theo´s tur. Däremellan hann jag med ett på jobbet också. Det är en fröjd att höra alla dessa barn sjunga alla fina julsånger man själv lärde sig när man var liten. Och när man får egna barn och får uppleva dessa stunder på nytt så blir man helt varm i hjärtat. Underbaringar är vad ni är.

 

Vi har fått ett "uppdrag"...

.... att förvalta genom livets krokiga väg. Det är för oss en ära att kunna betitla oss som en del i fadderskapet vid Zigges namngivning. Ett uppdrag att ta på största allvar. Vi ska lära dig allt bus vi kan. Se dig växa upp i livet och längs resans gång få uppleva många fina minnen och ge dig ett och annat gott råd. Vår förhoppning är att ge dig massor med kärlek, omtanke och respekt som i sin tur kan ge dig en trygghet att du alltid kan komma med dina tankar och "bekymmer" vad det än gäller. I vårt hem står alltid dörren öppen. Vi ska göra vårt allra bästa för att förvalta vårt uppdrag som vi har åtagit oss.

Här är han, världens bästa Zigge Ozzie Engdahl

12-12-12

Stort GRATTIS till Robban & Linda på er stora dag. All lycka till er. Tack för att vi fick vara en del av den.

Nyopererad kille

Det var en lång väntan innan dom ringde från intensiven och uppvaket för att meddela att jag fick komma upp till Theo igen. Och det var en medtagen trött kille som fortfarande sov djupt när jag kom. Men vilken lycka att få se och pussa på honom igen. Att sövningen och narkosen hade gått bra, narkosläkarna berättade att dom var väldigt nöjda. Att de läkemedel som dom fick använda hade fungerat jättebra. Och framförallt att ortopederna hade lyckats "laga" hans arm. Sakta men säkert vaknade han till liv. Ett par jobbiga timmar på uppvaket väntade. Det är ju vissa rutinsaker som man ska klara av att göra efter en sövning innan man får flyttas tillbaka till avdelningen igen.

Nere på barnavdelningen fick han äntligen dricka igen, snabbt drack han 3 glas med saft. Och efter samtal med en av ortopederna som var med på operationen, skrevs vi ut och fick äntligen åka hem. Med restriktioner om hur han skulle medicineras med smärtstillande. Information om kommande veckor med gips och återbesökstider. Nu ska vi bara försöka hålla honom i skinnet. Det är inte helt enkelt att förklara för en 3-åring (snart 4) vad man ska och inte ska göra när man har brutit armen. Denna fina julröda paketen fick han med sig på armen hem. Och efter omständigheterna så mår han hyfsat bra.

  

Ett stort TACK och många

Pussar och kramar till er alla där ute, för all värme och omtanke Theo har fått de senaste dagarna.

Har lämnat ifrån mig en dyr skatt

Theo är nu sövd och ska opereras. Jag fick vara med tills han somnat och just nu sitter jag i sjukhuscafeterian och väntar. Att lämna honom där är nog bland det jävligaste jag varit med om. Vill ju vara där jag oxå. Men han är i goda händer med massor av specialister och överläkare som bevakar honom. Men mammahjärtat skriker av oro. Väntan är väldigt lång och sjukhuscafeterian är ingen höjdare. Men men det kunde ha varit värre.

Theo checkar in...

...på akuten. Fick i eftermiddags ett samtal från dagis. Theo hade rankat, fått en kompis över sig och hans arm ser inte bra ut. Så avsluta jobbet lite kvickt och köra hem k halkan. Ringa 1177 för att slippa vårdcentralen och istället åka direkt till akuten. Undersökningar och sen röntgen slutade med en armbåge bruten på två ställen. Så nu är han tillfälligt gipsad och vi är inlagda på barnavdelningen. Imorgon bitti väntar operation och sen ny gipsning. Känns inte helt ok då han inte tål vanliga narkosmedel. Men det kommer vara två narkosläkare och två narkossköterskor med, som övervakar honom under hela operationen. På grund av detta gjordes inte operationen ikväll då det bara fanns en narkosläkare på plats. Så nu ska jag försöka få någon timmes sömn, vilket inte är så lätt. Många tankar som snurrar i mitt huvud. Han är min hjälte idag, har varit superduktig när han plågats av smärta genom varje undersökning. Älskade Theo, livet är ett äventyr med dig, från första stund.

Bitande kyla

Idag har det varit kallt, riktigt bitande kallt. När jag steg upp idag var det -15,2 grader ute. Ville helst bara krypa ner i sängen igen. Men icka sa nicke. Bara att rycka upp sig och ut i kylan. Det bästa när det är så här kallt är att det är så otroligt vackert ute. Vi fick ju då snö till första advent, så idag var en riktigt vacker dag när vi fick se solen oxå. Var ute på lunchen idag och skulle äta med Björn. Det tog fasen längre tid att gå fram och tillbaka mellan jobbet och restaurangen, än vad det gjorde att äta. Så jäkla halt är det. Men men man blir glad av att se solen igen, så det är bara att gilla läget. Ta hand om er där ute i halkan.

Julfest med jobbet

Igår vara det dax för årets julfest på jobbet. I år var det Brofästet som stod som värd, med showen "All of fame"

Vi var några stycket som träffades innan. Där bjöds det på ett hemmagjort melodikryss. Haha det var så jäkla roligt, kul att se hur man kompleterar varandra med sin musiksmak. Sen bar det av till Brofästet där det bjöds på 3-rätters och en helt fantastisk underhållning. Vilken musik säger jag bara. Det var många kära återseende av kollegor, så kul att se er. Tack alla berörda för en superkväll. Det var inte utan att man var lite sliten när klockan ringde i morse och det var dags för en ny arbetsdag. Men jag var nog inte ensam om att vara trött idag.

Nu är det på g...

... målen är satta, medlemsskapet fixat och nu är det bara upp till mig själv. Efter två dagars träning, är kroppen mör och lider av träningsvärken från hell. Kan knappt gå, sträcker jag på armen så håller jag på att gå av, när jag sitter känns det som om det går ström i mina ben. Men vad gör det, bara till att på det igen. Jag ska nå mina mål!

Tävlar hos Agnes - Lucka nr 4

Jag tävlar om en valfri almanacka från Personligalmanacka.se i Agnes Julkalender 2012!
Var med och vinn julklappar du också!

Första Advent

Årets bästa tid är här. Älskar julen och framför allt just advent. Att få lite ljus i höstmörkret. Och det bästa av allt är att det är snö. Högsta mysfaktorn på julskyltningen idag. Och som tidigare år var det ett måste att gå på öppet hus på brandstationen. Precis när ni ska gå in så går larmet och brandbilar och ambulansen
drar iväg. Väl inne så blir Theo polare med polisen, medans Noah gillade Sjöräddningssällskapet och Kustbevakningen bättre. Så trevlig första advent på er, hoppas att ni har haft en toppendag.

Vet ni vad jag har gjort???

I fredags eftermiddag var det dax, äntligen. För vad? Jo, ett besök i frisörstolen. Flexade ut från jobbet och tillbringade 3 timmar i frisörens våld. Ja våld var kanske att ta i, men hon klippte dock av mig väldigt mycket hår. Och då menar jag faktiskt väldigt mycket. Slingor las i, "benan" flyttades, det tunnades ut och jag gick därifrån med en helt ny frisyr. Kan säga att så här kort hår har jag nog inte haft på 20 år. Lite längre framtill och kortare i nacken. Det finns inte en tillstymmelse till att jag skulle få ihop till en tofs i nacken. Och så åkte luggen av. Den är kort, går inte att "dra bakom örat". Troligtvis ett ilands problem, men en stor grej för mig. Det kanske är en bit av det nya jaget. Det är nu till en början, en otäck känsla att dra fingrarna genom håret. För helt plötsligt är håret slut, borta, avklippt, kaputt. Men jag är nöjd, riktigt nöjd. Fast det kommer att ta ett tag att förstå, för det känns annorlunda. Jag vet att många av er vill ha en bild nu här i inlägget. Men jag tänker faktiskt strunta i den, får se om ni känner igen mig om jag möter er på stan. (Det kommer nog en bild i sinom tid).

My name is Bond...

...James Bond. I onsdags var jag och några kollegor på bio. Vi blev bjudna av vårt fackförbund att gå och titta på den senaste Bondfilmen Skyfall. Jag kan väl säga att jag är ingen jättefantast av Agent 007, har inte ens sett alla tidigare filmer. Men denna var faktiskt riktigt bra. Jag var imponerad. Hade en känsla att 2 timmar och 25 minuter skulle vara en evighet, men jag hade fel.

Tusen tack Sandra för barnvakten. Du gjorde det möjligt för mig att få lite biomys på egen hand. Det var inte igår, men det är så mycket värt. Puss och kram till dig.

Helg - kom tillbaka!!!

Undrar vart den tog vägen? Det sa bara svisch så var det förbi. Nåväl. Igår var det mysfrukost, bagarn kom precis till frukosttid och lämnade en påse med nybakat bröd. Underbart gott. Tack bästa Sebbe för att du förgyllde vår lördagsfrukost med ditt goda bröd (så slapp jag äta sega rostade mackor). Dagen fortsatte med lite röj inför kommande advent. Noah var bjuden på kalas till polaren Casper. Theo och jag åkte på kalas till min farfar i Ruda. Kvällen var lugn, det blev tv tittande, Så mycket bättre. Vilket underbart program detta är. Jag hade total dissat avsnittet bara för att det var Sylvias dag, men ack va fel jag hade. Det var ju för sjutton ett av de bästa avsnitten.

Så kom söndagen. Theo och Björn drog till ishallen och åkte skridskor. Idag tog dom oxå med sig faster Sandra. Theo var jättenöjd. Nu vill han gärna ha en hockeyklubba och åka ut och spela som dom lite större barnen. Han är en envis unge, åkningen idag gick jättebra, han har verkligen kommit på "det". Medans dom var ich åkte så har Noah och jag grejat här hemma. Och i eftermiddags/kväll tog vi med oss mormor och åkte på julmarknad och Tomtepromenad i Kåremo. Jättemysigt. Kvällen tillbringades i soffan med senaste Johan Falk filmen.

Så vart tig helgen vägen??? Tiden bara rusar. det betyder att det snart är advent och så småningom jul. Årets bästa tid är nära. Nu väntar sängen på mig och ett par timmars sömn. För imorgon är det måndag och en ny härlig arbetsvecka väntar. Så nu säger jag gonatt!

Nya tag

Har haft en väldigt inspirerande eftermiddag. Ska senare berätta vad det innebär. Men nu är det dax, vill bara komma igång. Nu jäklar, nu är det min tid.

Livet är skört

När personer i ens omgivning drabbas av traumatiska händelser och det inte finns så många alternativ, än att livet kommer ta slut. Blir jag så fruktansvärt berörd. Jag kommer på mig själv, hur bra jag har det. Men att jag är så dålig på att njuta av nuet. Man får sig en näsbränna, det kunde lika gärna drabba oss. Fan va livet är orättvist. Det har varit en lång vecka, i ovisshet. Många stunder har jag varit väldigt ofokuserad, på en helt annan planet. Tankspridd.

Till er alla som läser detta. Ta vara på livet. Tala om för dem du älskar att du älskar dem. Imorgon kan det vara försent.

Till de berörda vill jag säga att ni finns i mina tankar hela tiden. Det finns inga svar, bara en stor svår fråga: VARFÖR? Ta hand om varandra.

Blivande hockeyproffs

För andra söndagen så var Björn och Theo i ishallen för att träna vidare på att åka skridskor. Noah valde idag att stanna hemma, då han kände sig lite hängig. Fick ett mms på hockeykillen. Idag vad det inga frågetecken, ungen går ut på isen och vet precis hur han ska göra. Jag är imponerad, andra gången och han har fattat grejen. Theo är killen med ett väldigt balanssinne. Dessutom är han totalt orädd för att pröva nya saker. Så vem vet, här kanske det finns ett blivande hockeyproffs. Han har redan frågat hundra gånger när han ska få åka dit igen.

Det är inte fullt...

...förrän det rinner över. Lördagens besök i Ullared slutade i en fullastad bil och väldigt trötta ben efter ett shoppingrace mellan 7-15. Här är en av kundvagnarna (som var fylld till max) som fick följa med hem. Tilläggas bör att det stod ett par blåa korgar på golvet oxå, som inte fick plats på kortet. Men fy fasen va roligt vi hade mitt i allt kaos. Tackar mina medresenärer för en härlig shoppingdag. Nu ska julklapparna slås in oxå.

Fredag igen

Oj oj oj vad veckorna går fort. Denna vecka har jag varit på väldigt givande utbildning på jobbet. Mycket lärorik och tänkvärd. Vardagarna rusar förbi i ett hiskeligt tempo det är måndag fredag hela tiden. Skulle behöva stanna upp och pausa lite då och då. Känner en trötthet i kroppen, men det är bara att ta nya tag. Ikväll har jag varit och lämnat barnen hos mormor & morfar där dom ska sova över och tillbringa helgen. För imorgon drar vi till Ullared, tjohoo. Ska bli roligt, så nu är det nog dax att gå och sova lite för klockan 04 imorgon bitti rullar bilen. Ta hand om er därute.

Mysfredag

När jag kom hem från jobbet i fredags hade mannen fixat middagen. Vi avnjöt tacomys med Familjen Jonsson. Åh va gott det är att komma hem och sätta sig att äta och dricka gott. Barnen var det full rulle på.

Sen blev det Mörker/Spök bingo, en tradition som har funnits i Rockneby i typ 15 år. Detta är tredje året som jag själv inte är med och spökar utan själv kan gå denna underbara bingorunda. Det är en upplevelse. Man ska ta med sig ficklampa och en kaffe/saft mugg. Sen får man köpa sig en bingobricka och ge sig ut i mörkret. Dom har släckt ner hela motionsslingan och du får lysa dig fram. Varje bingoskylt är markerad med att det står en oljelampa på marken. Sen möter man spöken, häxor, herr o fru Pumpa, Tomten och många andra under promenadens gång. Supermysigt. Tyvärr vann vi inget men det gör inget, för upplevelsen betyder mer.

Tack för en härlig kväll Familjen Jonsson!

Segern är vår!!!!

Jag tror inte jag behöver säga nåt mer. Fan va bra vi är Gustav! Vilket teamwork.

Ledig helg utan måsten

Helgen har passerat förbi. En helg utan några måsten.

I lördags förmiddag hade vi finaste Zigge här på besök en stund. Theo förklarade för mig att vi måste lära oss bebisspråket för Zigge kan ju inte prata som vi gör. Tro mig Theo jag har kunskap av det där bebisspråket, man måste bara tolka det olika från barn till barn. Det var en trött liten Zigge som vi lämnade tillbaka till hans mamma och pappa efter ett par timmar. Dagen fortsatte med lite plock i trädgården, förråd och garage. Kvällen bjöd på hemmagjorda hamburgare med klyftpotatis, massa goda grönsaker och såser. Och så avslutades den i soffan med filmen Johan Falk - De 107 patrioterna.

Idag sken solen och det blev en underbar höstdag, precis sådana här dagar skulle hela hösten bestå av. Tänk så mycket gladare man blir är när det regnar och ruskar i veckor. Hur som helst. Idag togs båten upp, skurades och städades för vinterförvaring. Plocket ute fortsatte. Och så tog vi en cykeltur till min mormor och hälsade på. Så det har varit en helt underbar helg, men ack vad trött jag är. Känns som att jag skulle kunna sova i evighet. Men så är hösten, tur att vi får sova en timma längre nästa helg när vi ställer om klockan till vintertid.

Nu laddar vi för ny arbetsvecka, redan veckan 43 det innebär att julen närmar sig, underbart. Vi var på Blomsterlandet i eftermiddag och där hade dom börjat plocka fram julen. Då säger Noah: Mamma, jag tror jag börjar bli lite hungrig på julen. Gullunge, jag kan bara hålla med (undrar vem han har ärvt det ifrån hihi??)

Fredagsmys

Färska räkor, rökta räkor med tillbehör och så givetvis en flaska Morberg. Trevlig fredag kära vänner.

Veckan som gått

Vad hände då denna vecka innan den blev kaotisk i torsdags. Jodå, full fart har det varit som vanligt. Måndag och onsdag var jag på Bemanningsakademi utbildning på jobbet. Det var långa dagar (07-17.30) men väldigt lärorika och tänkvärda. Nu ska detta arbetas med och så är det fortsättning på utbildningen i november. Även tisdagen blev långdag med utbildning för våra medarbetare och så två möten på eftermiddagen. Tack bästa familj som ställer upp och hämtar våra barn på dagis när det kör ihop sig.

Fick förra fredagen veta att förvaltningen förlängt mitt jobb till 31/12 2013, tjohoo. Underbart. Måste ju vara ett tecken att man gör gott ifrån sig. Har så förbaskat roligt på jobbet, trivs som aldrig förr. Dagarna bara försvinner, det är måndag - fredag hela tiden. Ibland behöver man stanna upp och reflektera. Får man verkligen ha det så här bra? Nypa sig i armen för att fatta, att jaaa Therese det får man.

Sen blev det torsdag och den rullade på som vanligt fram till lunch, sen blev den kaotisk. Det som hände sen vet ni ju. Och nu är det lördag kväll och vi tillbringar helgen med att vila. Men har varit iväg på kalas med Theo idag, ska lägga upp några kort sen. Noah och Björn fick stanna hemma och ta det lugnt. Det går framåt och han blir lite piggare hela tiden. Men det tar nog tid innan skrapsåren läker.

Nu ska vi kolla film Liza Marklunds "Den röda vargen". Tjingeling!

Underbar choklad

Idag kom mannen hem med underbar belgisk choklad, enbart till mig, som jag nu ska äta upp. 

Det är livskvalitet. Älskar dig!

Hemma igen

Det har varit jobbiga timmar sista dygnet. Men vi är hemma i vår trygga borg igen. Med en medtagen, mörbultad kille. Kommer nog ta ett par dagar innan han är tillbaka i sitt gamla vanliga jag. Frustrationen är stor för honom för att han inte kommer ihåg. Han säger inget själv, men jag ser på honom hur han försöker komma ihåg när vi pratar om det.

Den maktlöshet man känner när ens barn är sjuka och man inte kan hjälpa dem är fruktansvärd. Och detta var en otäck upplevelse. Mycket har jag sett i mitt jobb och kunnat hantera. Men när det kommer till mina nära och kära blir det så mycket mer annorlunda. Just att närminnet försvann, att höra honom fråga samma sak flera gånger inom loppet av ett par minuter. När kirurgen kom och skulle fixa munnen/näsan på honom. Usch, det gjorde så ont i mitt mamma hjärta, att sitta bredvid. Jag hade gjort vad som helst för att ta den smärtan och göra det åt honom. Och genom allt detta så sitter/ligger han helt stilla och finner sig i alltihop. Till viss del apatisk och oberörd. Det fanns inget sammanhang för honom att han var på sjukhus, smärtan och chocken, för han minns ju inget av det. Blicken i dina ögon, den är någon annanstans men jag hoppas att den hittar tillbaka snart.

Åh min älskade unge, jag hoppas att du snart kommer till ditt rätta jag. Vi älskar dig så mycket och kommer finnas och hjälpa dig på bästa sätt vi kan igenom detta. Jag vet att du inte tycker om oss när vi måste byta dessa plåster och tvätta såren. Men samtidigt vet du att vi måste.

Man får sig en tankeställare, hur fort livet kan vända. Hur skört allting är. Fan jag måste skärpa mig och ta till vara på livet här och nu. Imorgon kan det vara försent. Till våra familjer och vänner, tack för all omtanke och för all hjälp vi har fått de senaste dagarna. Vi älskar er över allt annat.

Olyckan slår till

Får idag samtal från dagis att Noah har ramlat handlöst ner i asfalten och att han är inte riktigt sig själv. Björn åker och hämtar honom och efter en stund ringer han och säger, vi måste åka till akuten. Så jag möter upp på akuten. Det jag möter är en väldigt apatisk kille som har skrapat upp ansikte, knä och för att inte tala om hans mun. Det var millimeter från att tänderna hade gått igenom läppen. Och så på utsidan har han skrapsår. Tack och lov så sitter tänderna kvar. Värst av allt är att hans närminne är borta, han kommer inte ihåg nuet. Han frågar samma fråga om och om igen. Detta är riktigt otäckt. Efter ett varv på akuten så blev vi inlagda på barnavdelningen för observation. Och här är vi nu. Theo hämtades på akuten av mormor och där får han sova inatt. Så fortsättning följer.

När alla ska...

...vara med och välja lördagsgodiset, ja då blir det ganska fullt i påsen. Men gott var det och vi åt faktiskt inte upp allt : ) utan vi kan få lite söndagsmys oxå.

Invigning och föräldramöte

Igår var det då dax för Noah att flytta till sin nybyggda fina förskola. Han var helt lyrisk på morgonen. Inga problem att stiga upp då inte. Nya förskolan ligger uppe bredvid rätta skolan och detta är stort för en femåring. Och då menar jag STORT. Nu får man leka bland de stora barnen. Så nu på morgonarna lämnar jag min lille kille (som inte är så liten längre) på fritids, där dom är en stund för att sen gå över till förskolan. Lunchen äts i skolmatsalen tillsammans med de andra skolbarnen. Shit, vart tog dom åren vägen. Han trivs och tycker detta är super. Theo är inte lika positiv till detta. När han började dagis hade han tryggheten i sin storebror. Till en början var dom på samma avdelning och sen flyttade Noah upp till grannavdelningen. Och då kunde dom ses på gården nån gång under dagen. Men han fanns ändå där. Så igår var separationen ett faktum. Nu är dom åtskilda på två helt olika ställen. Han sa inget Theo men det märktes på honom när jag lämnade honom, att han tyckte detta var jobbigt. Lite av hans trygghet var borta. Men det ordnade sig, han hade haft en bra dag med sina kompisar.
Vid hämtningen igår var det lite invigningsfest för barnen och deras familjer. Det bjöds på läsk, salta pinnar och feststämningen var på topp. Jättemysigt. Noah hade haft en toppendag och pratade i ett om allt som hade gjorts. Alla nya leksaker dom fått, alla nya intryck och rutiner.

Idag var det föräldramöte och rundvandring i de nya lokalerna för oss. Underbart stort och fräscht. Mycket ljus och luftiga utrymmen. Här kommer dom få det toppen och naturligt slussas in i skolans värld.

Theo frågade mig idag på morgonen:
-Mamma när får jag flytta till den nya förskolan?
- När du fyllt 5 år, svarar jag.
- Vet du? Det är ju skitlänge.
- Ja, jag vet.
- Först måste jag fylla fyra då och sen fem.
- Ja precis, sen får du flytta.
- Det är skitlänge!
Ja det må va hänt att det är länge älskade unge, men kan du inte bara vara liten ett tag till. Tiden går så fort och tids nog hamnar du där.

Fredagsmys

Veckorna går så fruktansvärt fort. Det är bara måndag - fredag. Förstår inte var dagarna tar vägen. Kan det kanske vara så enkelt att man trivs med livet.

Igår var det då fredag igen. Fullt ös på jobbet hela dagen. Mötte mina killar i stan för att Noah skulle få köpa present till Mollys kalas på söndag. Dom var ju lediga igår och hade varit i Emmaboda och hälsat på farfar. Efter shoppingen drog vi hemåt. Familjen Engdahl & Lennartsson kom på en sån här härlig spontan grill kväll. Härligt att se er igen. Saknaden är ett faktum när vi inte setts på ett tag. Ni betyder så otroligt mycket för oss.

Vi provade Per Morbergs bag in box vin "Pers Lilla Röda". Det var lika underbart gott som de andra tre vinerna han gjort. Helt underbart gott

Ta vara på livet

Jag sitter och läser på en väns blogg, Två änglar i mitt liv...och en i himlen där hon har länkat till texten nedan. När jag läser denna texten tar det inte många meningar innan jag gråter. Så mycket känslor, så många tankar. Hur orkar man? Var hittar man kraften att ta sig igenom och sen vidare efteråt? Jag får mig tankeställare på tankeställare - Fan Therese ta vara på ditt liv. Njut av livet här och nu. Tala om för din närhet hur mycket du uppskattar och älskar dem. Hur mycket dom betyder för dig. Jag säger varje kväll till mina barn vid läggdax att jag älskar dom. Ibland är dom först med att säga "mamma jag älskar dig". Frågan är om man verkligen förstår hur mycket man älskar sina barn?

Jag blir så arg, att livet kan vara så orättvisst. När det gäller våra barn, det finaste vi har, finns det ingen rättvisa. Barn är så oskuldsfulla, dom ska ha hela livet framför sig. Tyvärr är ju livet inte förutsägbart, man vet inte vad som hända skall. Och tur är väl det. Till alla er därute som förlorat någon alldeles för tidigt, en förälder, ett barn, ett syskon, en kompis. Till er vill jag ge en stor bamsekram. Till er i min närhet ska jag bli bättre på att tala om hur mycket ni betyder för mig.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.115826-sebbe-visste-att-han-snart-skulle-do?ref=fb

Jag måste säga en sak till. Efter att ha jobbat många år i vården, har jag sett/upplevt många människors väg mot den sista vilan. Vi möter döden på många olika sätt. Och i mitt jobb så har jag många gånger fått uppleva döden som något fint och värdigt. Känslan när någon är redo, när man ser människor släppa taget. Men när det kommer till barn och människor som vi vet att dom lämnar oss alldeles för tidigt. Då gör det så jävla ont och man finner ingen mening/rättvisa med livet.

Lördagkväll

Bakar pizza och dricker "Highway to hell" ACDC rödvin. Värt att smaka kära vänner. Hoppas att ni får en fortsatt trevlig lördag.

Jag är inte bitter...

... nä då. Jag är bara jävligt hatisk mot...

...som just nu förpestar vår tillvaro natt som dag.

Och att bråka med statliga företag är ju helt jävla meningslöst. Alla skyller på alla, ingen vill ta ansvar. Jag har alltid älskat vårat hus, vår omgivning. Men tack vare er har tanken slagit mig att bo någon annanstans. Fan ta er, kan ni inte bara ta era jävla tåg och fara åt pipan.

Jag skriver här för att få avreagera mig lite, det är alltid skönt.

Men just nu är vår tillvaro under all kritik. Det körs tunga makadamtåg dagtid (första kommer vid 06.15) för att restaurera spåren söderut. Dessa har en ljudnivå på 101 dB fullastade. Nattetid mellan 22.30-05.30 byter dom räls 20 meter från våra hus, med stora maskiner motorsågar och fan vet allt. Just för att spåren inte klarar av denna tunga trafik. Och så här ska dom hålla på varje natt i en veckas tid. Jag kan säga att vi är rätt möra nu. Ska försöka hitta lite energi att ta mig in här och skriva lite positivare snart. Men just nu fokuserar vi på att "överleva" denna kamp/strid mot staten. Att vi ska sköta våra jobb skiter dom fullständigt i. Våra barn vågar inte gå ut. Dom vaknar om nätter och gråter för nu kommer det "dumma tåget". Nu är det dax att vi får någon sorts kompensation för att ni jävlas med oss dagligen.

Just nu hatar jag er på trafikverkets avdelning "Järnväg"

Jag ska aldrig mer åka tåg (fast det vet jag ju att jag kommer göra någon gång i framtiden)!!!

Ironman

Idag har Kalmar äran att stå värd för Ironman. Vi i Rockneby fick finfint besök av cykeldelen, lyxen var att vi fick se dom två gånger eftersom dom vänder och sen delvis har samma väg tillbaka mot Kalmar. Så vi har hejat så mycket vi kan på dessa duktiga idrottsmän/kvinnor. Roligt att så många tagit sig ut för att följa cyklisterna längs vägen. Lycka till med resterande del sv tävlingen.

Har bara ett kor från telefonen men fler i kameran så bilder kommer.

Imorgon är det dax...

...för en ny härlig kväll med familjen Jonsson. Troligtvis blir det ett spel eller två. Jag hade turen att få ett i födelsedagspresent, så ladda kunskapskanalerna för i morgon smäller det : ) Ska bli så underbart roligt att träffa er igen. Denna bilden är till er. Kram på er, vi ses imorn.

Utflykt till grannen i väster

En dag begav vi oss på en liten utflykt till vårt grannland i väster, Norge. Vi tog oss till Oslo, där vi åt en härlig middag på Hard Rock Cafe. Det visade sig att det samma dag var 15 år sen vi förlovade oss, det är tur att släkten påminner oss ibland. Så det blev ju ett perfekt firande på ett perfekt ställe. Jag äter alltid samma maträtt på Hard Rock, Haystack Chicken Salad. Den har jag ätit på flera ställen i världen och det fantastiska är att den smakar precis likadant i Stockholm som i London, Oslo, Rom,  Hollywood ja överallt.

Strömstad

Framme i Strömstad checkade vi in på Daftö Resort. Ett härligt ställe men en och annan norrman för mycket. Inget ont om norrmän, jag gillar Norge, men dom var överallt. Här fanns det priater överallt, piratland, piratshow, ett härligt poolområde där vi tillbringade många timmar underbara lekplatser. Noah gillade piratbuffén som serverades i restaurangen bäst.