Visserligen är jag nattmänniska, men nu har jag försökt sova länge utan att lyckas. Så jag hämtade min lilla Mac och tog med den in i sängen och tänkte blogga lite då.
Sista dagarna har det kommit lite spänning, nervositet och orolighet inför den stundande förändring i vår familj. Nattdagiset. Vet att detta bara är trams och att det kommer fungera jättebra. Vi har varit och hälsat på flera gånger och i morgon ska jag och barnen sova över där tillsammans. Noah och Theo har älskat att vara där, leka och busa, och inte velat gå hem. Men nu kommer min mammaångest....mitt mammahjärta är kluvet. Detta är något som jag har varit så övertygad om i ett par månader att det är bästa alternativet. (Det hjälper inte oss även om jag skulle begära på en dagtjänst för då har jag ju kvällarna att lösa, samt varannan helg.) Och nu tvekar jag. Björn skrattar åt mig, då vi har diskuterat detta sååå många gånger och alltid kommit fram till samma resultet. Men jag tror och hoppas att efter i morgon så har det vänt. Jag vet ju att dom har det så mysigt där. Familjärt, precis som hemma. Bra personal, få barn samtidigt. Och så har dom ju varandra mina små prinsar. Så nu säger jag till mig själv: Therese skärp dig! Släpp oron, N och T känner den! Detta kommer gå kanonbra!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar