...vi tog oss hem och lastade om bilen, skottade lite snö innan vi begav oss till mamma och pappa. Theo började med att sova middag (innan julmiddagen) ute i vagnen, fast han fick faktiskt åka in på altanen idag då snön ven från alla håll. Sen ramlade släkten in, mormor, syster med familj, faster, kusiner, morbror och Deang. Alla var här, trots det dåliga väglaget, utom pappa förstås. Som veckan till ära hade brandjouren så han åkte skytteltrafik på brandlarm. Han började morgonen med garagebrand i Nickebo, körde "sönder" brandbilen, fick evakuera passagerare med bandvagn från SJ´s tåg som kört fast i Läckeby. Dra loss bilar som kört fast i snödrivor. Men framåt kvällen kom han hem och fick vara med och fira jul han oxå.


Vi åt julbord och umgicks, men någon saknades. Julafton var det ett år sen jag för sista gången såg allas vår älskade Åke, som gick bort alldeles för tidigt, endast 56 år. Förbannade cancer, livet är inte rättvist, man tar livet så för givet. Det händer inte oss....bla bla bla.... men så rätt vad det är så händer det, och fort går det. Han kommer alltid finnas med oss, och vi minns honom med vackra minnen som får mig att le. Just julafton var så mycket hans dag, alla ni i vår familj vet vad jag menar. Allt vårt bus och våra roligheter.

Vi saknar dig så.
Kaffet intogs och väntan var nu inte så lång längre. Snart bankade det på dörren... resten kan ni räkna ut själva. Här kommer en bildkavalkad







Inga kommentarer:
Skicka en kommentar