...vi tog oss hem och lastade om bilen, skottade lite snö innan vi begav oss till mamma och pappa. Theo började med att sova middag (innan julmiddagen) ute i vagnen, fast han fick faktiskt åka in på altanen idag då snön ven från alla håll. Sen ramlade släkten in, mormor, syster med familj, faster, kusiner, morbror och Deang. Alla var här, trots det dåliga väglaget, utom pappa förstås. Som veckan till ära hade brandjouren så han åkte skytteltrafik på brandlarm. Han började morgonen med garagebrand i Nickebo, körde "sönder" brandbilen, fick evakuera passagerare med bandvagn från SJ´s tåg som kört fast i Läckeby. Dra loss bilar som kört fast i snödrivor. Men framåt kvällen kom han hem och fick vara med och fira jul han oxå.
Välkommen hem, älskade Pappi
Björn, Dan och Håkan
Anna och Anette
Deang och min mormor Gullan, mamma i bakgrunden
Börje och Håkan
Och så en liten Alva
Vi åt julbord och umgicks, men någon saknades. Julafton var det ett år sen jag för sista gången såg allas vår älskade Åke, som gick bort alldeles för tidigt, endast 56 år. Förbannade cancer, livet är inte rättvist, man tar livet så för givet. Det händer inte oss....bla bla bla.... men så rätt vad det är så händer det, och fort går det. Han kommer alltid finnas med oss, och vi minns honom med vackra minnen som får mig att le. Just julafton var så mycket hans dag, alla ni i vår familj vet vad jag menar. Allt vårt bus och våra roligheter.
Här är Åke och Theo på julafton 2009, 9 dagar senare gick han bort.
Vi saknar dig så.
Kaffet intogs och väntan var nu inte så lång längre. Snart bankade det på dörren... resten kan ni räkna ut själva. Här kommer en bildkavalkad
Efter att Tomten delat ut en säck med julklappar var han tvungen att gå vidare till nästa hus, så vi sa tack och hejdå. Sen tog Noah och morfar tog över läsandet och utdelningen.
Efter att alla julklappar var öppnade och började lekas med, så var det dax för efterrätt för den som önskade. Kvällen gick och det var trötta barn som gick till sängs. Tack för alla fina julklappar som vi har fått. Och vi hoppas givetvis att Tomten kommer tillbaka nästa år.
Björn, Dan och Håkan
Anna och Anette
Deang och min mormor Gullan, mamma i bakgrunden
Börje och Håkan
Och så en liten Alva
Vi åt julbord och umgicks, men någon saknades. Julafton var det ett år sen jag för sista gången såg allas vår älskade Åke, som gick bort alldeles för tidigt, endast 56 år. Förbannade cancer, livet är inte rättvist, man tar livet så för givet. Det händer inte oss....bla bla bla.... men så rätt vad det är så händer det, och fort går det. Han kommer alltid finnas med oss, och vi minns honom med vackra minnen som får mig att le. Just julafton var så mycket hans dag, alla ni i vår familj vet vad jag menar. Allt vårt bus och våra roligheter.
Här är Åke och Theo på julafton 2009, 9 dagar senare gick han bort.
Vi saknar dig så.
Kaffet intogs och väntan var nu inte så lång längre. Snart bankade det på dörren... resten kan ni räkna ut själva. Här kommer en bildkavalkad
Efter att Tomten delat ut en säck med julklappar var han tvungen att gå vidare till nästa hus, så vi sa tack och hejdå. Sen tog Noah och morfar tog över läsandet och utdelningen.
Efter att alla julklappar var öppnade och började lekas med, så var det dax för efterrätt för den som önskade. Kvällen gick och det var trötta barn som gick till sängs. Tack för alla fina julklappar som vi har fått. Och vi hoppas givetvis att Tomten kommer tillbaka nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar